Fotojournalistik

WPP från 1955 och framåt

2012-03-04T04:52:00.000-08:00

Här kan du kolla in vinnarna i Word Press Photo från 1955 till 2011. Om du vill se vinnarna i de övriga kategorierna gör du det enklast här.

Otillåtet blev kränkande

2012-03-01T03:37:00.000-08:00

Två intressanta rubriker på Journalisten.se:

"Svenskarna kan friges om några dagar" Kanske kan en frigivning av Martin Schibbye och Johan Persson vara på gång.

Kränkande fotografering kan ge två års fängelse. I dag föreslår regeringen det omdiskuterade lagförslaget om otillåten fotografering, nu med namnet "kränkande fotografering". Spontant känns namnbytet som en billig flirt med opinionen.

Kolla också in Mediavärldens samlade texter under rubriken Tema: Fotoförbud.

Kameran tar inte bilderna

2012-02-29T09:21:00.000-08:00

Ibland springer man på en bild eller en text som sammanfattar något man har gått omkring och tänkt på. Det behöver inte vara en exceptionellt bra bild eller en fantastisk text, det handlar mer om att se sina egna tankar genom någon annan. Så var det när jag läste en mening i en intervju med Dawid på Procenter.se;

"Jag gillar att inget är gratis. Det är för mig den ultimata utmaningen att med precis samma verktyg som alla använder skapa någonting eget som gör att folk kan säga: "Det där ser ju ut som en Dawid"."

Precis så kan jag känna ibland! De allra flesta uppdrag jag gör kräver ingen speciell utrustning, åtminstone inte mer än vad de flesta med lite fotointresse äger. Det handlar om hur man använder sin utrustning – bra bilder har trots allt väldigt lite med teknik att göra.

Frågar du mig ser receptet på en bra bild ut så här:

35% Bemötande.
25% Hantering av det befintliga ljuset.
20% Bildkomposition.
15% Tur (erfarenhet).
5% Kamerautrustning.

Procentsatserna ska man givetvis ta med en nypa salt. Min poäng, som Dawid formulerade så bra, är att en dyr och fin kamera inte räcker särskilt långt. Vad bildköpare betalar för, utan att veta det många gånger, är de övriga 95 procenten.

Bilderna, som skulle kunna vara tagna med vilken kamera som helst, är från gårdagens traktortur i Bollerup.

Några bilder

2012-02-27T11:52:00.000-08:00

Några bilder från den senaste veckan.

Sportlovslediga superhjältar.

Alma Björklund

Gudrun Schyman läser sagor.

IFK Ystad - Hallby

Båtrenovering.

Brottningsturnering

Modevisning på ett gymnasium.

Armén raggar ungt och lär sportlovslediga ungdomar att bland annat putsa skorstenar.

Tittat och lyssnat på

2012-02-23T02:31:00.001-08:00

Saker jag tittat och lyssnat på i veckan:

1. Norska Årets Bild.
Det som slog mig när jag tittade igenom vinnarbilderna var att våra norska grannar är mer återhållsamma i photoshop än vad vi är. Förutom ett par bidrag, bland annat ett där man har använt ett tiltshift-objektiv, ser alltså verkligheten verkligare ut än i Sverige.

2. Sundsvalls Tidning.
Jag var i Sundsvall nyligen och insåg att Sundsvalls Tidning, utan konkurrens, har det bästa dagstidningstrycket i Sverige. Otrolig svärta och konstrast i bilderna – grattis alla fotografer på ST.
Tryckpressen kostade 150 miljoner, snacka om att satsa på bilden i tidningen. Sen kan man nog vara ganska säker på att det var bättre annonsbilder som låg till grund för investeringen, men ändå.

Fotograferna på ST har också gjort en bok Giffarnas väg Tillbaka. Köp den här.

3. MoMA:s fotografisamling på nätet.

4. Medierna i P1 om att GP svek löfte om anonymitet genom att publicera en stor bild där personen i fråga gick att identifiera.

5. Årets Bilds hemsida. I dag är sista dagen att anmäla sig till Årets Bild-festen i Malmö.

Vernissagen

2012-02-20T08:25:00.000-08:00

Några bilder från helgens vernissage. Tack alla som kom och ni som inte var där har en månad på er att ta er en titt. Blickfånget i Värnamo är det som gäller.

Aftonbladet journalistikens kloak

2012-02-16T03:20:00.000-08:00

Jag kan inte gå i god för att det här är sant, men jag har egentligen ingen anledning att tvivla.
Är tacksam för Dementi eller bekräftelse.

Saxat från Facebook:

David Cabrera

För er som tycker att vi har vettig journalistik i det här landet.
Fick det här erbjudandet om att bli omskriven i Aftonbladet i morse:

Upplägget:

- Ni annonserar med bild, rubrik och ingress på Aftonbladet Mobil - Nöjesbladet

- Därifrån länkar vi läsarna direkt till en spännande artikel som våra journalister skriver efter era önskemål och behov.

- I artikeln länkar vi tydligt dessa läsare vidare till er hemsida på flertalet ställen i artikeln.

- Vi kan göra klickbara telefonnummer så att läsarna kan ringa och ställa frågor och boka biljetter direkt från artikeln.

- Vi står för all produktion och journalistik. Det enda som behövs från er är en kortare telefonintervju.

- Minimal arbetsinsats

Förslag på hur man skulle kunna skriva artiklar om er:

- Det som fungerar väldigt bra är att man gör ett kundcase där vi intervjuar ett eller flera företag/personer som varit hos er. På detta sätt får man en neutral röst som berättar om er. (= mer trovärdigt och intressant för läsarna)

3) Prisförslag:

Erbjudandet gäller på Aftonbladets Mobils undersajt Nöjesbladet.
Dessa har ca en halv miljon unika besökare per vecka och ca 5 miljoner sidvisningar per vecka (se kiaindex.net).

1 månads annonsering på Aftonbladet Mobil - Nöjesbladet
+
upp till 3 skräddarsydda artiklar som våra journalister skriver åt er.

Ordinarie listpris: 64 000 kr
Öppningserbjudande: 32 000 kr

I detta pris ingår all produktion och journalistik.

Att förlora balansen är ju ändå en sån välbekant känsla

2012-02-16T02:24:00.000-08:00

Att förlora balansen är ju ändå en sån välbekant känsla är namnet på min och Niclas Peterssons utställning som har vernissage på Blickfånget i Värnamo på lördag klockan 12.00-14.00. Utställningen består, förutom Niklas dikter, av 16 bilder samt ett bildspel och hänger fram till och med den 17 mars.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är den här utställningen ett stickspår från vad jag gör i vanliga fall.

Dessa bilder utgör en del i bildspelet.

Västvärldens VM i pressfoto

2012-02-14T04:03:00.000-08:00

Uppblandat med alla hyllningskörer till vinnarna i World Press Photo brukar det alltid finnas några kritiska röster. Den mest välformulerade och relevanta kritiken, jag har sprungit på, kommer från Joerg Colberg på Conscientious. Han riktar sin kritiska blick mot den västerländska struktur som tävlingen består av och tar Samuel Arandas vinnarbild som exempel. Bilden föreställer en muslimsk kvinna med en utslagen man i sitt knä – ett av västvärldens mest traditionella motiv i en klassisk komposition. Det nya består i att det inte är Jesus som ligger där utslagen.
Är du intresserad av visuell kultur tycker jag att du ska läsa Colbergs resonemang om hur ikonografi renässansmåleri och World Press Photo hänger samman.

Kolla också in det pågående juryarbetet i tävlingen Pictures of the Year som sänds live.

Fotojournalistik på utdöende

2012-02-11T04:17:00.000-08:00

"No future in photojournalism" är rubriken på en intervju med Guardianfotografen Dan Chung. I stora drag handlar den om att Chung har övergett stillbilden för rörlig bild. Han menar att rörlig bild är framtiden. Kanske har han rätt. Själv måste jag säga att jag är vansinnigt trött på stillbildsfotografer som låter som att det här med rörlig bild är något nytt. Jag kan se att efterfrågan på rörlig bild har ökat, men det beror ju på att det finns nya möjligheter att visa rörlig bild, inte att rörlig bild helt plötsligt trumfar alla stillbilder. En bild blir inte bättre för att den rör på sig, däremot finns det tillfällen då det är bättre att filma än att ta stillbilder. Journalistik handlar i mångt och mycket om att prioritera, något jag anser vara stillbildens styrka. Fotografi handlar om att välja och att välja bort. Det gäller visserligen också för rörlig bild, men det är lättare att hamna i ett läge där man inte ser skogen för alla träd när man gör en svepande panorering med en filmkamera.Att säga att stillbilden är på utdöende är dessutom samma sak som att påstå att vi inte kommer att fortsätta att läsa tidningar, eller att vi bara kommer att läsa webbanpassade tidningar framöver. Vidare har jag också svårt att föreställa mig att vi i framtiden har tid att se hela filmer om allt vi är det minsta intresserade av. Åter igen: journalistik handlar om urval och problemet i dag är knappast att läsare/tittare har för mycket tid.
Jag är övertygad om att Dan Chung har fel när han spår framtiden för stillbildsfotografer. Vad som har hänt är att Chang har fått en ny roll på tidningen - som filmfotograf. Det tråkiga är att han och många med honom inte inser skillnaden.
Det finns stora likheter mellan still- och rörlig bild, men olikheterna är för många för att någon människa ska kunna filma och fota (och ta upp ljud) samtidigt med god kvalité.
Rörliga bilder kan heller inte ersätta stillbilder varken i dag eller i morgon. Därför kommer det även i framtiden att finnas behov för både stillbildsfotografer och fotografer som ägnar sig åt rörlig bild.

Rasnormer som skrämmer

2012-02-07T11:26:00.000-08:00

För några dagar sen var jag hemma hos ett par som hade 19 katter. Två av dem hade nyligen vunnit skönhetspriser i en prestigefull tävling.
Jag gillar katter och tog några porträtt, jag fastnade direkt för en enögd katt och en med en aningen barsk uppsyn. Ingen av dessa var givetvis prisade för sina utseenden. Det var däremot den vita katten nedan.
Jag har själv växt upp med en mamma som har tävlat med hundar i liknade skönhetstävlingar och är inte helt såld på konceptet. Skönhetstävlingar förutsätter att det finns ett "rätt" sätt att se ut – den som inte lever upp till normen åker ut med svansen mellan benen.
Dessa normer är ibland dessutom riktigt konstiga. Katter av den här sorten ska till exempel ha klotrunda ögon.
För att få en bild som lever upp till rasnormen krävdes det i det här fallet att en person stod bakom kameran och klappade högljutt med händerna varpå katten spärrade upp ögonen. Klick. Resultatet blev bilden på den vita katten.
Jag är förmodligen helt fel person att döma vad som är snyggt, men i min värld gör den här rasnormen att katterna ser vettskrämda ut.

Ett halvlyckat misslyckande

2012-02-06T10:07:00.000-08:00

I fredags, dagen innan jag fotade badande män, fotade jag badande kvinnor. Eller rättare sagt simmande kvinnor – i en nedsläckt simhall.
Från högsta trampolinen fick jag några effektfulla siluettbilder, men jag behövde några närmare bilder också. Att då slänga på en blixt var kanske inte den bästa idéen, men jag tyckte att det var värt ett försök.
Vad ska man säga om bilden? Ja, kanske att den är ett halvlyckat misslyckande, speglingen blev trots allt lite rolig, men på det hela taget är nog bilden mer effektfull än bra.

Enkät blev reportage

2012-02-06T04:10:00.000-08:00

Ibland blir det bättre än man tänkt sig, som i helgen när jag och en reporter skulle "göra något på kylan".
Vi gjorde det inte svårare för oss än att vi åkte till första bästa sjö och började snacka med några pimplare som satt och jäste i solen. Tanken var att göra en liten småputtrig enkät.
Svaren var givna, liksom frågorna. Liksom bilderna.
Men så hörde vi ljudet av en motorsåg och fick syn på ett gäng som sågade upp en isvak. De skulle vinterbada några timmar senare och efter lite övertalning blev vi inbjudna till kvällens dopp.
Ibland är vägen kort från enkät till ett roligt bildreportage.

Räven som raskade över isen och dog

2012-02-05T06:56:00.000-08:00

Bilderna på den fastfrusna räven är tagna av min gode vän Christer Gallneby, fotograf på Värnamo Nyheter. Hur den hamnade i sjön Vidöstern kan man bara gissa sig till. Den förklaring som jag tycker låter mest trolig är att räven har skrämts ut på isen av hundar, hamnat i öppen vatten och sen drunknat.
En unik bild är det onekligen.

Foto: Christer Gallneby

Foto-onani

2012-02-02T03:42:00.000-08:00

Min senaste hobby: mata fåglar i parken. Närmare foto-onani kan man nog inte komma.
Är du beställare av bilder och är i trängande behov av en bild på en enbent fiskmås i motljus – tveka inte att höra av dig.

Vi behöver färre fotoförbud

2012-02-01T04:29:00.000-08:00

Det är inte bara Beatrice Ask som vurmar för fotoförbud. Det har blivit allt svårare att fotografera på förskolor och skolor på grund av att föräldrar inte tillåter att deras barn figurerar i media.
Vad är föräldrarna rädda för? Jag har all respekt för att det finns barn som har skyddade identiteter och därför har goda skäl att inte synas i media. De är dock förhållandevis få.
En kollega berättade om en en förskolegrupp på 30 barn, där han endast fick tillåtelse att fotografera två stycken. I stort sett alla föräldrar hade alltså ställt sig bakom ett fotoförbud.

Jag tror att problemet ligger i hur förskolor och skolor ställer frågan till föräldrarna. Hur beskriver de egentligen media, när de får sådana svar?

Den här bilden är från Sydsvenskan. Jag vet inte om den har med något fotoförbud att göra, men jag misstänker det. Är det så här vi vill se barn på bild – med ryggen mot kameran?

Ett spöke på bild?

2012-01-31T07:52:00.000-08:00

När en kompis visade den här bilden på sin telefon strax innan jul gick en rysning genom hela kroppen. Bilden är tagen av hans kompis vid floden Laba utanför Labinsk, Ryssland. Bilden är tagen med hennes mobiltelefonkamera och anledningen till att hon tog den var att solnedgången var så fin. Mellan sig och solnedgången stod två av hennes vänner, men tittar man på bilden är det svårt att inte se konturerna av en liten flicka.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. En digital restprodukt eller ett spöke?

Uppförstorad närbild:

Fotografer slirar på sanningen

2012-01-31T01:50:00.000-08:00

För ett par veckor sedan skulle jag fota en sotare för Ystad Allehanda. Trots att jag var på plats i god tid visade det sig att han redan var klar med sitt jobb på den aktuella adressen. Jag frågade om jag kunde följa med till nästa hus och fota där i stället, men tyvärr skulle han inte sota fler hus i Ystad den dagen.

Mina alternativ var:
1. Ta en porträttbild.
2. Skita i att fota och återkomma en annan dag.
3. Be honom sota igen.

Det sista alternativet känns fel och falskt, men är tyvärr vanligt förekommande i dagstidningsbranschen.
Jag känner mig alltid lite smutsig när jag säger saker som "men vad gjorde ni innan vi kom" eller "Vad brukar ni göra", bara för att få lite levande bilder – de förväntade bilderna.

I fallet med sotarna blev det en kombination av alternativ ett och tre, det blev en porträttbild och sen erbjöd han sig att klättra upp och "inspektera" skorstenen. Han klättrade upp på taket och jag tog en bild. Jag skulle inte kalla bilden vare sig dokumentär eller sann, men det är likafullt en journalistik bild. Om jag ska ge den en etikett känns illustration mest rätt. Eller semisann.

Det talas väldig sällan om hur ofta vi fotografer faktiskt slirar på sanningen. Ofta är det nog för att vi skäms lite grann när vi gör det, vi vet med oss att det inte är bra.

Tyvärr är "semisanningen" tillräckligt sann för både fotografer, reportrar och chefer. Frågan är hur länge vi kan hålla på så. Varje gång vi tänjer på sanningen riskerar vi att tappa trovärdighet och trovärdigheten är som bekant det journalistiken bygger hela sitt existensberättigande på.

Bilder på Stefan Klaverdal

2012-01-28T03:39:00.000-08:00

Jag visar alldeles för få bilder här på bloggen, därför lägger jag ut några bilder från mitt senaste uppdrag som bestod i att porträttera tonsättaren Stefan Klaverdal.

Tips! Kolla gärna in Göran Segeholms öppna brev till Justitieminister Beatrice Ask.

Olovlig fotografering

2012-01-26T07:24:00.000-08:00

I dag la Göran Segeholm upp sitt 32:a avsnitt av Bildradion. Avsnittet har rubriken Kriminalisera inte fotografering och handlar om det omdebatterade lagförslaget Olovlig fotografering. Han för en diskussion med Jeanette Gustavsdotter, vd för Tidningsutgivarna som menar att lagen, om den tas i bruk, tar bort fotografers skydd.

Beatrice Ask presenterade, för ett år sedan, det nya lagförslaget som ett sätt att komma åt folk som smygfotar i omklädningsrum och liknande, därför fick det också brett stöd både från politiker och allmänhet.

Nackdelarna med den nya lagen höll hon däremot tyst om, men är något som har debatterats flitigt det senaste året bland annat här, här och här.

Det stora problemet med den nya lagen är att själva fotograferingen, av något kränkande, kommer att kriminaliseras och inte publiceringen. Vilket kan leda till en rädsla att göra fel när man fotar vilket kan ställa till problem både för professionella fotografer och för privatpersoner.

På frågan om varför ett sånt här lagförslag läggs fram svarar Jeanette Gustavsdotter att det är populistiskt och ger enkla politiska poäng, samt att det är en EU-anpassning. Hon ser hellre att man skärper innebörden av vad som anses vara ett ofredande.

Läs mer om lagförslaget på TU och på SFF.

Två utställningar i Malmö

2012-01-25T08:35:00.000-08:00

Om du är i Malmö på lördag kanske vi ses på utställningen Kapad Kropp signerad Elisabeth Ohlson Wallin.
Helgen efter det, den 4 februari, får du inte missa utställningen elva-elva-elva. Malmö, 24 timmar på Malmö Museer. Den senare utställningen kan du även läsa om på Fotosidan, där en av mina bilder har fått pryda artikeln.

Finn ett fel

2012-01-23T04:08:00.000-08:00

Jag kan inte låta bli att skratta åt sånt här. Exemplet nedan och 32 till hittar du på Bored panda.

Man fotar med höger öga

2012-01-22T04:31:00.000-08:00

Jag har precis läst Lars Darebergs intervjuer med några av de nominerade i Årets Bild 2012 och två saker slog mig. Det första är att fotoskolan på Biskops Arnö verkligen går som en röd tråd genom tävlingen och genom svensk dagspress också för den delen. Inget nytt under solen, men ändå.

Det andra är att flera intervjuade fotografer svarar vänster på frågan om vilket öga de fotograferar med. Jag fattar ingenting, om man tittar i sökaren med vänster öga så ser man ju bara kamerans baksida med det högra. Mitt översittarråd: Gör om gör rätt.

Hur som helst, det här inlägget var egentligen bara menat som ett tips om att kolla in intervjuerna på Lars Dareberg blogg. Do it.

Poesi+foto

2012-01-19T10:07:00.000-08:00

Om ungefär en månad tar jag steget utanför den journalistiska sfären. Utställningsaffischen, signerad Kristina Bergqvist, blev klar i dag.
Jag tror att alla uttryckssätt behöver korsbefruktas emellanåt för att röra sig framåt.
För mig har den stora skillnaden i det här projektet varit utgångspunkten, som i det här fallet har tagit avstamp i känslor och stämningar snarare än i konkreta händelser.

När jag skickas ut som fotograf för tidningar finns det ofta en tydlig idé om hur resultatet ska se ut, ibland till och med en färdigmallad tidningssida med ett vitt hål att fylla. Det hålet eller den idén utgör sen ramen som kreativiteten har att hålla sig inom.

Ibland behövs det ramar för att mana fram lite extra kreativitet, men i det här projektet har det varit befriande att inte ha det.

Och vinnarna är...

2012-01-19T03:10:00.000-08:00

4 530 bilder och bildspel skickades in till Årets bild 2012. De nominerade fotograferna är:

Lars Dareberg (Sydsvenskan), Jonas Ekströmer (Scanpix), Robert Eriksson (Jönköpings-Posten), Jeppe Gustafsson (Östgöta Correspondenten), Niclas Hammarström (frilans), Paul Hansen (Dagens Nyheter),Anders Hansson (Dagens Nyheter/Kontinent), Mats Holmertz (Barometern), Pieter Ten Hoopen(frilans/Moment), Pontus Höök (frilans), Nils Jakobsson (Bildbyrån), Amy Helene Johansson(frilans/Kontinent), Jörgen Johansson (Kristianstadsbladet), Moa Karlberg (frilans/Kontinent), Roger Larsson (Hallandsposten), Lars Lindqvist (Dagens Nyheter), Hampus Lundgren (frilans), Lennart Lundkvist (Nerikes Allehanda), David Magnusson (frilans/Kontinent), Emil Malmborg (Bildbyrån), Joel Marklund (Bildbyrån), Karl Melander (Sydsvenskan), Laura Mendelin (frilans), Jack Mikrut (Dagens Industri), Lasse Ottosson (Kristianstadsbladet), Johan Persson (Helsingborgs Dagblad), Åsa Sjöström(Sydsvenskan/Moment), Fredrik Sandberg (Scanpix), Linus Sundahl-Djerf (frilans), Roger Turesson(Dagens Nyheter), Rebecka Uhlin (Nordens fotoskola), Tom Wall (Trelleborgs Allehanda), Magnus Wennman (Aftonbladet) och Jan Wiridén (GT).

Grattis till alla vinnare och ett extra grattis till min gode vän och före detta klasskamrat Robert Eriksson. Det blir en grym fest i Malmö 16 mars.

Kolla in min nya hemsida

2012-01-17T04:37:00.000-08:00

Jag har en en ny hemsida – kolla gärna in den och säg vad du tycker. Ris och ros välkomnas.

Jag skaffade min hemsida 2004 och fram till nu har den sett likadan ut, nya bilder har visserligen tillkommit, men det övergripande utseendet på sidan har inte förändrats alls.

I samband med nylanseringen av min hemsida har även bloggen fått sig en uppfräschning. Bloggen har gått från mörk till ljus bakgrund och hemsidan har gjort den omvända resan. Bra eller dåligt vet jag inte, men bilder syns onekligen bättre mot en mörkare bakgrund, även om den rådande trenden bland fotografers hemsidor är vit bakgrund.

Den viktigaste skillnaden är storleken på bilderna, nu går alla bilder över hela webbläsarfönstret. Nackdelen med den lösningen är att bilderna blir lite olika beskurna beroende på vilka proportioner man har på sitt fönster, men man får ta det onda med det goda och jag tycker att fördelarna väger över.
En annan nyhet, som jag har tänkt på länge, är att det nu finns möjlighet att beställa bilder på sidan, en tjänst som förvånansvärt få fotografer erbjuder.

Tack Jonas Eriksson på Apelöga i Malmö för ett gott samarbete.

Den gamla:

Den nya:

Måste den röda tråden vara ett koncept?

2012-01-17T02:59:00.000-08:00

Fotoutställningar har på senare år gått mot att bli allt mer konceptuella – på gott och ont. Upplevelsen blir att bilderna hänger i hop, den röda tråden är lysande röd och helheten känns genomarbetad. Den stora nackdelen är att man många gånger känner att man tittar på samma bild om och om igen.

För mig är stillbildens styrka det unika uttrycket, det frysta ögonblicket – hundradelen som aldrig kommer tillbaka.

Sammanfattningsvis är jag dödstrött på konceptutställningar där det saknas enskilda bilder som inom sina ramar berättar något speciellt utan draghjälp från andra bilder.

Ändå är jag helt såld på Nicolai Howalts extremt konceptuella porträttserie "Boxer". Han radar upp bilder på unga killar (trist att han är så könskonsekvent), där varje kille porträtteras strax innan en boxningsmatch och strax efter.

Det är fantastiskt att se hur uttrycken förändras, vilken nerv och extra krydda som har kommit till i de bilder som är tagna efter att killarna har gått några ronder.

Bilden och verkligheten

2012-01-16T07:25:00.000-08:00

18.30 i kväll direktsänds debatten Bilden och verkligheten som arrangeras av Publicistklubben i Stockholm.

Panelens sammansättning bådar gott: Terje Hellesø, naturfotograf, Jonas Gummesson, nyhetschef TV4, Thomas Mattsson, Chefredaktör Expressen, Ola Sigvardsson, PO, Anna Simonsson, fotograf, Carin Stenström, journalist och debattör samt samtalsledare: Ulrika Knutsson, PK-ordförande.

Äntligen en debatt med bilden i centrum!

Nu kör vi

2012-01-16T03:51:00.000-08:00

Det är mycket som talar för att 2012 blir ett bra år. Uppdragen rullar in (liten överdrift, men ändå) och jag håller på för fullt med förberedelserna inför en utställning som ska hänga i Värnamo från och med den 18:e februari. Återkommer till det framöver.

Sexton dagar in på det nya året konstaterar jag att mitt bloggande har gått på sparlåga, däremot har jag läst en del intressanta blogginlägg, senast på Daniel Nillssons blogg där han replikerar en krönika i Skånskan av Dag Ankersen.
Ankersen skriver om hur illa han mådde när han såg sina fotograferande kollegor trängas på begravningen av ett av offren för dödsskjutningarna i Malmö, Ardiwan Diaa Samir.
Självklart ska man visa respekt när man fotograferar, särskilt vid den typen av händelser, men samtidigt är det viktigt att gå nära om man ska berätta en historia med bilder. Där skiljer sig våra journalistroller åt, en fotograf kan inte stå längst bak och bara iaktta.

Jörgen Johansson är en annan skånefotograf som bloggar – kolla gärna in hans blogg och särskilt hans bilder från indianreservatet Pine Ridge i USA.

När jag ändå är inne på USA, kan jag inte låta bli att kommentera den här artikeln på Fotosidan. En tidning i USA har ovetandes använt en manipulerad bild i sin tidning. Bilden som publicerades är en sammanslagning av två bilder. Fotografen var en glad amatör och därför ovetande om de pressetiska reglerna – där den viktigast regeln måste vara att inte lura sina läsare.
I det här fallet var det inte bara läsarna som blev lurade utan även den redaktör som valde att publicera bilden.
Här kan du läsa en ursäkt från tidningen och en oro för vad läsargenererat material kan leda till.

Jag har den bestämda uppfattningen att journalistiska bilder ska återge det som faktiskt hänt. I det här fallet har två tåg aldrig passerat fotografen vid samma tidpunkt – båda tågen på samma bild har därför inget i en journalistiskt tidning att göra.

Ibland går jag in och läser kommentarer till olika blogginlägg med förhoppningen att de ska finnas en intressant och saklig diskussion, men ofta blir jag besviken, som i det här fallet.
Jag är så trött på kommentarer som "Det finns inga autentiska återberättelser" eller åsikter i stil med "kameran ljuger alltid" och så vidare.
Visst, sanningen är relativ, men en lögn är något du begår med berått mod och lögner hör inte hemma i journalistiska sammanhang.

Betydligt mer upplyftande är det att läsa Johan Rheborgs blogg. Förutom sin komiska tajming vet han hur man hanterar en kamera och han verkar inte lida brist på motiv.

Fan

2011-12-21T06:03:00.000-08:00

I dag kom domen. Martin Schibbye och Johan Persson bedöms skyldiga till både terrorbrott och olaglig inresa i landet. Fy fan för Etiopiens rättsväsen och fy fan för Carl Bildts hantering av ärendet.

På Journalisten.se står läsarfrågan kvar: Tror du att Johan Persson och Martin Schibbye kommer hem till jul? 21% har svarat ja, 71% har svarat nej och 9% är osäkra.
Om åklagarsidan får som den vill kommer inte Johan och Martin att fira jul med sin familj förrän tidigast år 2026.

Johan och Martin har utfört sitt jobb som journalister och för det döms de för terrorbrott.
Det är hög tid för vår regering att höja rösten, den tysta diplomatin har uppenbarligen inte fungerat särskilt bra.

Flashbacks år

2011-12-21T03:12:00.000-08:00

Här och här och här kan du titta på underhållande texter om "kungabilden". Det verkar vara Flashbackgrävarnas år i år – först var det lodjur och nu monarker.
Journalistkåren är återigen tvåa på bollen, den här gången är det Flashbackaren "Stig-Britt" som står för avslöjandet.
Är det för att journalistkåren bara består av humanister som gör att Flashback är först igen, eller vad är förklaringen?

Bilder från helgens syntfestival

2011-12-19T07:43:00.000-08:00

I helgen var jag och fotade på en synthfestival i Malmö för tidningen City.
Jag har nog aldrig känt mig så fantasilöst klädd i mina svarta jeans och min rutiga skjorta, kontrasten kunde knappast ha varit större mot all den färgprakt och idérikedom som dessa människor bjöd på. Men vad gör det, det var sköna typer och det var riktigt kul att fota.

Som de flesta fotografer är jag i det närmaste allergisk mot redigering med snedställda bilder, men alla tycker vi olika.

Så här såg det ut i tidningen:

Och här är några fler bilder:

Fina fotoappar

2011-12-19T01:46:00.000-08:00

Äntligen! Vi har köpt en Ipad och jag är helt såld. Förutom att alla spel blir roligare på en större skärm är det en fantastisk bildvisningsmakapär.

Efter att ha kollat igenom de svenska dagstidningar som finns anpassade för paddan kan jag konstatera att samtliga tidningar har lite att slipa på, men vilken potential det finns att göra bra journalistik – dagstidningsbilder har aldrig sett bättre ut.

Extra glad blev jag när jag hittade Göteborgs-Postens bildapp GP Bild. Har du ingen Ipad kan du ta del av appen här istället.
Anders Hallerhed, redaktör på GP Bild, när appen lanserades i september: "När vi publicerar något på GP Bild frågar vi oss snarare om vi har någon text till bilden, och inte tvärtom".

En annan källa till glädje är The Guardians app Eyewitness, den påminner om GP:s app, men The Guardian tar även på sig en pedagogisk roll. Förutom en kortfattad text till varje bild kan man få ett "Pro tip", där de förklarar hur bilden är komponerad och varför.

GP Bild-appen har däremot något som Eyewitness saknar, nämligen en länk till den text som hör till jobbet som bilderna är hämtade ifrån. (Det gäller dock inte riktigt alla bilder, men de flesta).

GP Bild

The Guardian

En sida för Sydsvenskans fotografer

2011-12-16T07:31:00.000-08:00

Sydsvenskans fotoavdelning har skaffat sig en egen hemsida – kolla in!
Den har en enkel och stilren design och ett formulär där man kan köpa deras bok Ögonblick, vilket jag råkade göra av bara farten. Priset på boken var däremot inte utsatt så jag hoppas att jag inte har gjort en dålig affär.

Best of 2011?

2011-12-15T13:08:00.000-08:00

Har jag tagit några bra bilder i år? Det är frågan alla fotografer ställer sig i december varje år.
Efter att ha tillbringat dagen med att gå igenom alla bilder på hårddisken är mitt svar på frågan: nja. Kanske någon enstaka, men nä, inget att skryta med.
Många bilder har visserligen fungerat bra i sina sammanhang, men för att en bild ska leva vidare utan sin kontext krävs det något extra.
Riktigt bra bilder är lätträknade hos de flesta fotografer, något som står klart efter att ha tittat igenom fotoagenturen VII:s "best of 2011".

Är det här verkligen bildjournalistik i toppklass?

Jag kanske låter avundsjuk och framstår som en jävla översittare, men hur kan det här vara den bästa bilden som en proffsfotograf lyckats fånga på Tahrirtorget i Kairo 2011?

Har jag missat något?

Releasefest för fotobok i (och om) Malmö

2011-12-14T03:20:00.000-08:00

Råkar du befinna dig i Malmö i kväll? I så fall tycker jag att du ska ta dig till Humlegatan 4, på vinden, där vi firar bokreleasen av fotoboken Malmö – 24 timmar. 227 bilder. Klockan 17-20 är det fritt fram att komma och mingla. Boken kommer dessutom att finnas till specialpris: 195 kr (rek. pris i handeln: 270 kr) Det här kanske låter som reklam och det är precis vad det är. Läs mer här.

Jag noterar också att Malmö har fått ytterligare ett fotogalleri, det heter Breadfield och ligger Föreningsgatan 49. Det verkar intressant, läs mer här och här.

Två bilder till...

2011-12-14T01:59:00.000-08:00

Det blev inte ytterligare ett luciatåg för min del, det blev två. Ett i Skurup och ett i Ystad.
Dessa två bilder är båda från Skurup, anledningen till att jag inte visar några bilder från Ystad är för att de ser ut som skit. I Ystad hade man nämligen glömt att släcka taklamporna i kyrkan, eller så hade de missat den lilla detaljen att det är Lucia som ska komma med ljus. Vad vet jag.

Årets luciabilder

2011-12-12T07:49:00.000-08:00

I morgon är det Lucia och jag har redan betat av två Luciatåg – kanske blir det ett tredje.

Bildmässigt är det tacksamma uppdrag, även om variationsmöjligheterna är aningen begränsade.

Mitt största problem med dessa uppdrag är hur mycket gult man ska dra ur bilderna, det ska vara varmt och stämningsfullt, samtidigt som det inte får se ut som att Lucia lider av gulsot.

Dra åt helvete Aftonbladet

2011-12-09T08:44:00.000-08:00

Jag bestämde mig för flera år sedan att aldrig mer köpa en kvällstidning. Jag hade tillgodogjort mig vissa insikter i hur långt det kan vara mellan verkligheten och den verklighet som beskrivs i kvällstidningarna. (Undantaget är kultursidorna som ofta är läsvärda).
För att ge mig själv fortsatta befogenheter att vädra mitt kvällstidningsförakt tvingar jag mig själv att läsa dessa tidningar när jag ramlar över dem – hos frisören är de trots allt det minst dåliga tidningsalternativet.

Den här gången har mitt vrede väckts av ett inlägg i Lars Darebergs blogg som tar upp problematiken med montagen nedan.
Det var många år sedan någon kvällstidning satsade på bildjournalistik. Visst – Magnus Wennman gör fantastiska jobb emellanåt, men det kan knappast ses som en satsning på bildjournalistiken.
Aftonbladet går istället åt andra hållet och omfamnar fiktionen, texterna har länge friserats fritt och fantasifullt och nu är det alltså bildernas tur.

Förtroendet för Aftonbladet är redan lågt (se Förtroendebarometern för 2011) och tidningens svar på det är att på nyhetsplats blanda fiktion med verklighet i horribla montage.
Mediamänniskor kan som regel skilja på journalistik och kvällstidningsjournalistik, men för gemene man är det nog svårt att se skillnaden alla gånger – formen är ofta förvillande lik.
Alla läsare kan givetvis skilja på en människo- och en robothand, problemet är signalerna det sänder: Att det är okej att klippa och klistra i en journalistisk produkt.
Aftonbladet påstår att de har 2,5 miljoner läsare varje dag, jag vet inte om det stämmer, men de har onekligen många läsare vilket jag finner oroväckande. Det innebär att de journalistiska övertramp som begås av Aftonbladet och andra kvällstidningar når en stor läsekrets och deras skit stänker tyvärr på alla seriösa tidningar som bedriver journalistik med utgångspunkt i verkligheten.

Den nedersta bilden, tagen av Yvonne Åsell på SvD, har Aftonbladet köpt via Scanpix. Utan att Yvonne vidtalats har Aftonbladet lagt till ett stålmannenemblem på Stefan Löfvéns tröja. Förutom att det är osmakligt och oetiskt är det förmodligen ett brott mot upphovsrättslagen.
Jag hoppas innerligt att Journalistförbundet reagerar och agerar på detta. För om Aftonbladet och Expressen ska peka ut färdriktningen för svensk bildjournalistik ser framtiden mörk ut.

Kanske är det lösnummerförsäljning eller kortsiktiga vinstkrav som driver dumheterna framåt, men
det måste väl finnas någon nykter publicist kvar på Aftonbladet som kan säga stopp innan den här utvecklingen leder till avveckling.

Trovärdighet är all journalistiks fundament, så kära kvällstidningar: manipulera inte sönder branschens sista livlina.

R.I.P. Tomten

2011-12-09T02:58:00.000-08:00

Tomten ät död. Han har hängt sig. I Ystad.
Eller så är det bara Ystads kommun som har misslyckats lite med årets juldekorationer.
God jul. Typ.

Modeindustrin del 2

2011-12-06T06:10:00.000-08:00

Efter mitt inlägg om överdriven retuschering inom modeindustrin, fick jag tips om en artikel i Aftonbladet.
Klädjätten HM har tydligen tagit retuscheringen till en ny nivå, de använder en digitalt skapad kropp, trådsmal givetvis, och byter sedan ut huvudet till önskad modell.
Det är till och med så att du som kund, på deras hemsida, kan testa dina underkläder med tolv olika huvuden och med flera olika frisyrer till "din" kropp.
Jag vill inte anklaga HM för att de använder CGI-teknik, men är det här verkligen det bästa de kunde komma på?
Tydligen anser de att deras kunder behöver fem olika frisyralternativ (per huvud) för att hitta rätt bh, men olika kroppsformer kan de däremot inte erbjuda.
För oss killar har de i alla fall gjort det lite lättare, vi har bara en frisyr och ett ansikte att välja på.
Less is more.

De bästa bilderna 2011

2011-12-05T12:23:00.000-08:00

Buzzfeed listar, vad de anser vara, de 45 bästa bildjournalistiska bilderna 2011. Kolla in!

Verkligheten om modeindustrin får välja

2011-12-05T03:37:00.000-08:00

Jag vet att jag är lite sen på den här bollen, men ämnet är viktigt och förtjänar all uppmärksamhet det kan få. Erik Kee och Hany Farid vid Dartmouth University har tagit fram en beräkningsmodell för hur autentisk ett fotografi är, ett mått på graden av bildmanipulation helt enkelt.
Inom bildjournalistiken hör grova bildmanipulationer till undantagen och övertramp ses inte med blida ögon.
Inom modefoto är ordningen däremot den omvända – där är det naturliga bannlyst – i ett modemagasin skulle ett inklistrat lodjur på Manhattan upplevas mer realistiskt än en dubbelhaka på bild. Ett lodjur kan ju, i teorin, ha rymt från en djurpark och förvirrat sig längs Broadway. Men en dubbelhaka. 2011. Vem har det liksom.

Vart vi än vänder oss i västvärlden översköljs vi av idealiserade kroppar och ansikten som skapar ouppnåeliga ideal som uppenbarligen inte ens modellerna själva lever upp till.
Jag tror att vi hade sluppit mycket av de senaste årens rapporter om självskadebeteenden och nedbrutna självkänslor om modeindustrin tagit sitt ansvar.
Förhoppningsvis kan den här rapporten leda till en slags varudeklaration för fotografier, så att vi på sikt slipper skräckexempel som dessa:

The month in photography

2011-12-01T04:13:00.000-08:00

Varje månad gör The Guardian en guide, i form av ett bildspel, med utgångspunkt i de 20 bästa fotoutställningarna och fotoböckerna. Det blir ofta bildspel som spretar åt alla håll, men om man gillar bild och foto i synnerhet är det ändå tre minuter uppfriskande inspiration.
I novembers bildspel syns bilder av: Josef Koudelka, Diane Arbus, Bruce Davidson, Helmut Newton, Terry Richardson och Walker Evans.

Josef Koudelka förekommer också i dokumentären om Henri Cartier-Bresson som nu ligger på SVT-play.

Tummen upp och tummen ner

2011-11-30T07:27:00.000-08:00

Dagens tummen upp går till Johan Bävmans nya hemsida – fantastiska bilder.

Dagens tummen ner går till ledningen på CNN som sparkar flera av sina anställda bildjournalister eftersom nyhetskanalen använder mer och mer läsargenererat bildmaterial och att det materialet numer håller en tillräckligt hög teknisk kvalité.
Jag har inga anmärkningar på den tekniska analysen och ekonomisk är det förmodligen också en bra affär, i alla fall på kort sikt. Däremot finns det mer än tekniska kvalitéer att ta hänsyn till, opartiskhet borde till exempel väga rätt tungt när man levererar nyheter.

Så här säger CNN:s VD Jack Womack angående (gratis) amatörvideor: "We cannot begin to thank these individuals enough for their service to CNN. They leave with our respect and our sincere best wishes".

Tänk vad billigt det vore för arbetsgivare om de bara behövde betala ut ett tack i lön. Det känns som att den berörda fackföreningen har lite att jobba med.

Jag är inte den enda kritiska rösten, kolla in det här satiriska inslaget om CNN:s nedskärningar.

Foto för alla - del 2 av 9

2011-11-29T11:01:00.000-08:00

Jag fortsätter att läsa Foto för alla av K W Gullers, utgiven 1954. Andra kapitlet heter "Teknikens glädje" och börjar med: "...många frågar mig vilken kamera de ska börja med, och svaret är alltid: Börja från början, med en enkel lådkamera".
Nu kanske ni tycker att jag raljerar över Gullers text som skrevs för nästan 60 år sedan, men det är inte min tanke, tvärtom vill jag belysa hur mycket av Gullers tips som faktiskt står sig än i dag.
Fotografers fallgropar är i mångt och mycket desamma nu som då. Vissa råd upplevs till och med mer aktuella 2011, exempelvis: "Tekniken får aldrig bli självändamål, men så länge ni fotograferar bör ni förkovra er tekniskt. Det är ni som gör bilderna – med kamerans hjälp".
Om man tittar runt på olika fotograf-forum så inser man att bilden, i många fall, fortfarande lever i skuggan av tekniken.

Men visst, lite raljerar jag allt, annars hade jag kanske inte tagit med att Gullers rekommenderar nybörjare att använda lådkameror. Jag har svårt att tro att Gullers nutida motsvarighet Göran Segeholm skulle ge samma råd till en nykläckt fotograf. Å andra sidan är essensen i Gullers resonemang att alla kameror duger och det tror jag att Göran Segeholm också skriver under på.

Så här sammanfattas kapitlet.

Idolbilder

2011-11-28T12:51:00.000-08:00

I brist på inspiration bjuder jag på några bilder från i fredags när Idolcirkusen gästade Malmö.
Jag var tvungen att bildgoogla deltagarna innan jag åkte till arenan för att veta vem som var vem, men det är (var) en kunskapslucka jag inte skäms för.

Hårt retuscherade politiker i Danmark

2011-11-24T14:25:00.000-08:00

I Journalisten.dk riktar Søren Pagter, lärare på Danmarks Medie- och Journalistikhögskola, hård kritik mot hur Folketingets representanter framställs på bild.
"Jag synes, det bliver modelagtigt – for mig ligner det sådan en forside på et dameblad. Huden er voksagtig og nærmest ikkeeksisterende", säger han.
Steen Brogaard som har tagit bilderna är däremot stolt över resultatet och menar att han varken tagit bort eller lagt till något i bilderna, utan bara arbetat med ljus och skugga vid fotograferingstillfället.

Oavsett vilket, så ligger bildspråket närmare mode- än dokumentärfoto. Det är inte förbjudet och behöver inte vara fel, men frågan är om det inte är kontraproduktivt. Politiker är, liksom journalister, beroende av folks förtroende och för att förtjäna det bör bilderna likna verkligheten.

Samtidigt är vi många fotografer som gärna ljusar upp ögon i våra bilder, vissa tar bara i lite mer än andra,
men när ögonen börjar bli ödlelika kanske man ska dra i bromsen.

Ps. Ett sent men välment grattis till Martin Bogren som knep Scanpix Stora Fotopris.

LIFE listar sina sämsta omslag

2011-11-20T23:14:00.000-08:00

Tidningen Life fyller 75 år och listar bland annat:

De 20 sämsta omslagen:

De 75 bästa omslagen:

Bildena som aldrig blev ikoniska:

Resumé klipper och klistrar

2011-11-17T13:16:00.000-08:00

Man måste ha en stor portion humor eller helt sakna känsla för form om man ska gilla Resumés bildsättning.

Sveriges Radios nyinstiftade journalistpris – Årets Medieorm – delades ut för första gången till Flashshbackgrävarna efter deras avslöjanden om Terje Hellesøs omfattande bildfusk. Grattis!

Mina bidrag till 11-11-11

2011-11-15T23:54:00.000-08:00

Jag hann med att ta en hel del bilder i fredags till fotoprojektet 11-11-11. Det var tvära kast mellan ämnena, det som berörde mig mest var mötet med några personer med förvärvade hjärnskador som hade rehabiliteringsträning.

Här är min fredag i bilder – den började i Oljehamnen och slutade på City-Gross i Rosengård.

I dag ska Malmö porträtteras

2011-11-11T00:08:00.000-08:00

Har du en kamera och råkar befinna dig i Malmö i dag tycker jag att du ska fotografera så mycket du orkar och sen skicka in bilderna till fotoprojektet 11-11-11. Projektet kommer att mynna ut i en stor utställning och i en bok som ska lämna tryckeriet lagom till jul.

Om du däremot befinner dig annorstädes kan du i stället roa dig med att läsa Magnus Fröderbergs blogg. Han skriver om den Norska tidningen Adressa som har tagit sig väl stora friheter när det gäller bildbehandling – horribelt är en underdrift.

Hiss och diss

2011-11-10T12:10:00.000-08:00

Idag hissar jag de som har prisats i CPOY, College Photographer Of The Year. Tre svenskar på prispallen, Tobias Sterner, Jimmy Croona och Viktor Johansson. Bra jobbat!

Samtidigt dissar jag tidningen Turist som i går vann pris för årets omslag på Tidskriftsdagen. Bilden på det vinnande omslaget, utger sig för att vara redaktionell, men visade sig vara en reklambild för tälttillverkaren Hilleberg. I Dagens Media ursäktar sig tidningens chefredaktör Anders Tapper: "...Det är nästan omöjligt att kunna hålla reda på varifrån enskilda bilder kommer".

Ja du Anders, hur ska man kunna hålla reda på alla bilder? Tidningen Turist kommer ut med fem nummer per år. Hur ska någon kunna hålla reda på hela fem omslagsbilder? Ett år går ju så fort.

Ett tips kan ju vara att anlita fotografer istället för att gräva i gamla bildbanker.

Ny fotoutställning stulen

2011-11-08T10:31:00.000-08:00

Journalisten skriver att Sanna Sjöswärds utställning, bestående av tolv kändisporträtt som hängde på bokmässan i Göteborg, har blivit stulen, eller rättare sagt elva av hennes tolv bilder har stulits. Av någon anledning lämnade tjuvarna ett porträtt på Mikael Nyqvist.
Fotografier är heta på konstmarknaden, eller hur ska man annars tolka att två fotoutställningar på kort tid fallit offer för tjuvar (Den förra stölden inträffade på ProCenter i Stockholm den 17:e oktober).
Stölderna och utställningarna påminner om varandra, båda utställningarna visade 70x100 centimeter stora kändisporträtt och vid båda stölderna lämnade tjuvarna några porträtt.
Vid första stölden, den på Procenter, lämnade tjuvarna bland annat ett fotografi signerat Sanna Sjösvärd, men nu har alltså även Sanna Sjösvärd blivit drabbad.

Fler bloggande pressfotografer

2011-11-08T01:49:00.000-08:00

Allt fler pressfotografer bloggar, här är två riktigt duktiga fotografer som jag inte har tipsat om tidigare. Kolla in:

Robert Eriksson, Jönköpings-Posten.

KG Z Fougstedt, Södermanlands Nyheter.

Vikten av oberoende journalistik

2011-11-08T01:06:00.000-08:00

Du såg väl första avsnittet av URs Medialized på SVT i går kväll? Om inte så gör du det här.
Programmet handlar om hur lätt det är att vinkla ett reportage och därigenom styra publikens åsikter om ett visst ämne.
URs journalister har ur samma råmaterial klippt ihop två versioner om konflikten mellan Israel och Palestina – en pro-Israel och en pro-Palestina.

Större delen av världens befolkning lever i länder där pressfriheten är begränsad och jag antar att tanken med programserien är att upplysa om just detta och vikten av en oberoende nyhetsbevakning.

Jag tycker att avsnittet är genialiskt för att det är så pedagogiskt upplagt – public service när den är som bäst helt enkelt.

Nu återstår att se om effekten av programmet blir till SVTs fördel eller om det resulterar i en förtroendekris för tv-sända nyheter likt den som uppstod för fotografer när allmänheten fick upp ögonen för Photoshop.

Nästa veckas Medialized har rubriken The power of Pictures och handlar om hur fotografer som vill påverka med sina bilder resonerar. 14 nov. kl. 22.00. Måste ses!

Foto för alla – del 1 av 9

2011-11-07T02:17:00.000-08:00

Jag har köpt en fantastisk bok om konsten att fotografera – Foto för alla – av K W Gullers.
Boken är utgiven 1954 och Gullers inleder med meningen: "Detta är en bok om ögats glädje". Faktum är att samtliga kapitel innehåller ordet glädje och glädje är precis vad jag känner efter att ha upptäckt fotografins egen Ernst Kirchsteiger.
Gullers fortsätter: " Fotografin har blivit världsspråket. Det finns i dag intet klarare och mer åskådligt sätt att meddela sig över gränserna än det som bilden erbjuder".
Varje kapitel avslutas med några handfasta råd, min favorit från första kapitlet är: "En resa utan kamera är egentligen ingen resa".

Gå till ett bokantikvariat och leta upp ett eget exemplar av Foto för alla, eller följ mina sammanfattningar här på bloggen.

Kalla kriget mot dokumentärfotot

2011-11-04T05:13:00.000-07:00

Det dokumentära och journalistiska fotografiet tog stora steg framåt i New York på 1940-talet. Utvecklingen drevs framåt av The New York Photo League, 1936-1951, en fotografisk förening bestående av både proffs och amatörer.
David Gonzalez bloggar för The New York Times: "But the narrative we´re also trying to tell is how the goal of documentary photography went from being somewhat objective – as it needed to be to bear witness to suffering and inequality – to developing an aesthetically considered work of art".

The New York Photo League upplöstes 1951, efter att den amerikanska regeringen stämplat rörelsen som antiamerikansk. Rörelsen hade visserligen ett kommunistiskt ursprung i Berlin på 1930-talet, men The New York Photo League var ingen kommunistisk rörelse. Däremot var nog inte de dokumentära bilderna på fattiga amerikaner något USA:s regering ville att omvärlden skulle se i en tid då den nationella fasaden inte fick visa några sprickor.

Läs mer här.

Fler vill ha fotoförbud

2011-11-02T08:34:00.000-07:00

Medievärlden skriver i dag om att fler landsting funderar på att införa fotoförbud liknade det som utfärdats i Västerbotten. (Här kan du läsa om upprinnelsen till förbudet)

– Vi har inget generellt förbud. Det här har varit en het fråga ett tag och vi ska utvärdera om det här är något som vi kan införa hos oss. Personligen tror jag att det är ett bra beslut för patientsäkerheten, säger Jens Bergqvist, chef Medicinsk teknik och IT i Landstinget Dalarna.

Sen när blev det skadligt för patienter att media granskar sjukhus som missköter sig?

Att svenska sjukhus beskriver granskande journalistik och fotografer som ett hot mot patienter är ett skrämmande tecken i tiden.
Jag citerar den privatperson som JO-anmält fotoförbudet: "Vem ska ge tillstånd att dokumentera det som rör mig och mina anhöriga, om inte jag och mina anhöriga?"

Svaret borde vara givet.

Behåll kolsyran med ett linslock

2011-11-01T03:32:00.000-07:00

Alla kan ju inte gå runt och tänka på de stora existentiella frågorna. Jag tackar PetaPixel för informationen.

Sportfotografer är som rallypublik

2011-10-31T06:58:00.000-07:00

Innebandy är roligt att fota, det går fort och närkamperna är många – som fotograf väntar man hela tiden på att någon ska tacklas över sargkanten.
Sportfotografer är som rallypublik, de ställer sig i de värsta kurvorna och hoppas på en krasch.
De avgörande ögonblicken eller de mest extrema situationerna brukar sälja bäst, problemet är att stå rätt placerad när något händer.
Gårdagens innebandymatch mellan Värnamo IK och Lagan bjöd som vanligt på några bildmässigt tacksamma tacklingar, problemet var att de inte utdelades där jag stod.
Lika typiskt är det när man kommer hem från en match med fulla minneskort och så visar det sig att alla hyfsade bilder innehåller samma person: Vissa spelartyper är helt enkelt mer fotogenic än andra.

Samtidigt som jag fotade innebandy var Joel Marklund i Södertälje och fotade fotbollsmatchen mellan Syrianska och Ängelholm, en match som spårade ut fullständigt efteråt. Journalisten skriver om det här och här skriver Joel själv om upplevelsen.

Jan Broman har fel

2011-10-28T03:13:00.000-07:00

I morse damp tidningen Focus ner i brevinkastet och döm om min förvåning när ett reportage handlade om likriktningen inom svensk fotografi. Det var visserligen inga breaking news, men det är bra att det förs en diskussion om fotografi på nya ställen.
I artikeln slår intervjuade Jan Broman, grundare av Fotografiska, och Focus reporter Josefin Olevik fast att det finns två linjer inom svensk fotografi. Den första linjen är rakt nedstigande från Christer Strömholm, via Anders Petersen och JH Engström, medan den andra linjen följer i Lars Tunbjörks fotspår.
För att exemplifiera hur normskapande dessa två linjer är letar man bland bidragen till Scanpix stora fotopris och hittar tydliga influenser hos de tre nominerade: Lina Haskel, Martin Bogren och Åke Ericson. De två senare kan spåras till Strömholms linje, medan Lina Haskels bilder på folktomma Folkets hus har tydliga kopplingar till Tunbjörk.

Förra årets vinnare av Scanpix stora fotopris, Martina Hoogland, avhandlas i slutet av artikeln:
– Martina är fantastisk, men om man gav priset till sådana som hon varje år, skulle Scanpix bli som Nobelpriset litteratur. det skulle bli för svårt, säger Jan Broman.

Jag tycker att Jan Broman har fel, eller rättare sagt tycker jag att han blandar äpplen och päron. Han skiljer inte på olika sorters fotografi, för honom och för många andra gallerister, får kameran styra diskussionen – inte bilden.
Allt som är skapat med en kamera kan hänga på Fotografiska, men allt som är skapat med en kamera är inte journalistik. Allt som är skapat med en kamera är heller inte mode eller konst. Det är bara på gallerier som all form av fotografi kan buntas ihop och betraktas som konst.
Därför måste man vara mer specifik när man uttalar sig om bilder och alltid ställa sig frågan VARFÖR en bild har kommit till och på vilka grunder – varför ser den ut som den gör? Ska bilden berätta något om personen framför kameran, eller ska den säga något om personen bakom kameran. Skillnaden är enorm.

Och vad har den dimmiga bilden med det här inlägget att göra?

Jo, jag menar att det finns (minst) en till tydlig linje inom Svensk fotografi – en mer lågmäld linje med Gerry Johansson i spetsen. Gerry är ständigt aktuell och igår stod det klart att han får Skånes kulturpris 2011. Min bild innehåller visserligen en människa (vilket Gerrys bilder sällan gör), men den känns ändå lite Gerryisk, så den får fungera som en hyllning till honom.

För övrigt tycker jag att Scanpix också borde bestämma sig för vad de pratar om – vad menar de egentligen när de pratar om bildjournalistik och dokumentära bilder? För ett år sedan skrev jag om Martina Hoogland, förra årets vinnare av Scanpix "journalistiska" fotopris.

En bild till Martin Parr

2011-10-27T03:36:00.000-07:00

I går såg jag sjätte och sista delen i serien Mästerfotografens hemligheter som ligger på svt.play. Programserien består av filmade fotokurser med kända engelska fotografer.
Jag tillhör nog inte den målgrupp som de här programmen riktar sig mot, men Martin Parr är en förebild och det är intressant att se honom lära ut konsten att fotografera – hans råd skiljer sig markant från de råd jag fick när jag började fotografera.

Saxat och fritt översatt:

"Lägg märke till egenheter", "Se saker på nya sätt", "Ta många bilder och undvik klyschor", "Prata hela tiden med den du fotograferar", "Man måste göra sig förtjänt av tur", "Ofta blir det inte så bra när folk ler, det finns en risk att det kommer att se ut som en bild i ett familjealbum" (angående porträtt), "Jag vill veta vad folk tänker, säger och gör. Det gör mig till fotograf" "Våga gå nära" /Martin Parr

Han sa också att "med fotografi kan man göra det vanliga ovanligt" och det är precis det han är så fantastiskt bra på.

Jag tänkte på Martin Parr i morse när jag tog bilden på den cyklande cellon.

Det är dyrt att granska makten

2011-10-26T05:52:00.000-07:00

Ekonomi är det mest abstrakta ord jag känner till, ändå styr det i princip allt.
Det vi ser och läser i tidningar förhåller sig på ett eller annat sätt till en ekonomisk verklighet. Det finns en prislapp på allt och journalistik är sannerligen inget undantag.

Medierna påverkas hela tiden indirekt av ekonomiska beslut, men hur de väljer att rapportera om ekonomi är i högsta grad redaktionella beslut.
Om man bara ser till hur bildjournalistiken ser ut finns det två sätt att ta sig an ekonomiska frågor, det ena är en grimaserande person i en talarstol och det andra är ett case, det vill säga en bild på en person som har drabbats av ett ekonomiskt beslut. Det senare är givetvis att föredra, men det är samtidigt så långt ifrån beslutsfattarna man kan komma.
Presskonferenser och "case" är inte två ändar på en rak linje, det mest intressanta sker innan beslutsfattare har hunnit putsa fasaden – allt det som föranleder ett beslut – maktstrukturen, ryggdunkarna på gubbklubbarna och jargongen i maktens långa korridorer.

Allt styrs av pengar, eller rättare sagt av personer med pengar och bra journalistik kostar – tyvärr finns det alldeles för många profithungriga tidningsägare som vill göra snabba pengar i en bransch som kräver långsiktiga lösningar för att verkligen kunna prestera – kanske är det därför vi så sällan ger oss in i lejonkulan och letar svar.

I våras gjorde eleverna på bildjournalistprogrammet i sundsvall sina projektarbeten på temat: It´s the Economy Stupid. Flera av reportagen var bra, men precis som andra bildjournalister sökte samtliga elever efter konsekvenser – drabbade personer – snarare än att granska roten till det onda.

Jag skulle ha gjort precis likadant, så jag anklagar ingen, men det hade varit intressant att se ett bildreportage som tar avstamp i andra änden.

Fotografen Mark Henley har i alla fall försökt att söka sig utanför konventionerna när han berättar om Schweiziska banker. Mark Henleys bilder, 79 till antalet, gör åtminstone mig påmind om hur makten ser ut och ska man tro honom är det fortfarande en äldre man – vad tröttsamt!

Här kan du läsa vad Jennifer Hamblett på The New York Times, skriver om projektet.

Malmö dokumenteras 11-11-11

2011-10-25T09:12:00.000-07:00

11-11-11 är namnet och datumet för höstens roligaste fotoprojekt i Malmö. Staden ska dokumenteras och alla som har en kamera får vara med. Resultatet kommer att visas på Att:Galleri i Malmö och förmodligen också bli en bok.
Initiativtagare är Adam Haglund som driver bildbyrån Apelöga i Malmö.
Adam och jag har pluggat foto tillsammans och han är den mest företagsamma person jag känner, förutom 11-11-11 och bildbyrån har han även ett sidoprojekt som heter Malmöpanorama.

För ett par veckor sen följde jag med ut till havs när han skulle fota Öresundsbron.

Årets sista fotbollsbilder

2011-10-22T06:32:00.000-07:00

Förra helgen var jag i Småland och fotade fotboll. Matchen IFK Värnamo – Ängelholm var förhoppningsvis den sista jag behöver fota i år – det börjar bli kallt om fingrarna. Att det skymmer tidigare har både för- och nackdelar, jag gillar att bakgrunden nedan ser ut som en studiofond.

Dagen innan, förra fredagen, var det P19-final i något slags smålandsmästerskap. IFK Värnamo – Jönköping Södra.

Ungdomens dag i Smålandsstenar.

Jag fotade även volleyboll i Gislaved, som har Sveriges mörkaste idrottshall. Kameran var inställd på: 1/400 och bländare 2,8 på 4000 iso.

De här bilderna är från ett reportage om ett par utanför Ystad som har råkat köpa ett fuskbygge. Den smått bisarra bilden med handen är tagen när husägaren demonstrerar ett märkligt hål i väggen, ett av många felbyggen i huset.
Bilden på hunden kom till under intervjun, det kändes som att han ville lätta upp stämningen – vilket han lyckades med.

I kväll ska jag fota en vernissage i Lund, galleri Pictura ställer ut "Seven Seconds" av Joao Leonard. Utställningen består av skulpturer gjorda av fimpar.

11 003 unika omslag av samma nummer

2011-10-21T02:59:00.000-07:00

Cap&Designs utgåva är på 11 003 ex. och nästa nummer kommer att ha lika många utseenden – ett unikt foto för varje ex. med andra ord. Här hittar du en stop motionfilm med samtliga omslag.

Fotobordet är äntligen här.

2011-10-21T00:54:00.000-07:00

Briljant! Varför har ingen kommit på det här tidigare? Läs mer här.

Pressfotograf vs bildjournalist

2011-10-20T09:08:00.000-07:00

Vad är skillnaden mellan att vara pressfotograf och att vara bildjournalist. Finns det en skillnad?
De senaste dagarna har jag känt mig mer som fotograf i en vidare betydelse än som bildjournalist, trots att jag har fotograferat för dagspress. Anledningen stavas tidsbrist.
Om jag kallar mig bildjournalist, eller fotojournalist, antyder det att jag vill berätta något, men hur mycket hinner man egentligen formulera på ett par minuter?
Jag vill gärna kalla mig bild/fotojournalist – men tiden räcker sällan till för att jag ska leva upp till namnet. Ofta handlar det snarare om att paketera någonting så snyggt man kan än att berätta något.
Det finns många som titulerar sig bildjournalist i Sverige, men frågan är hur många av dem som arbetar bildjournalistiskt.
Vid närmare eftertanke är nog pressfotograf den mest ärliga titeln på en fotograf som arbetar på en tidningsredaktion – en titel som lever upp till sitt namn.

Jag har en hatkärlek till dessa snabba uppdrag, det finns en utmaning som jag går igång på även om jag i de allra flesta fall önskar mig mer tid för fördjupning. Det är en skön känsla när man lyckas göra något bra trots dåliga förutsättningar.

Bilderna från veckan är typexempel, inte nödvändigtvis på bra bilder, men på bilder tagna under stressiga förhållanden. Första bilden är från en kattkastrering, fotograferingstid 15 minuter. Bilderna på Cecilia Nordlund är tagna på tio minuter i regn. Bilderna på Anton Abele är tagna på fem minuter, den första bilden är när han vinkar på taxin och den andra när han går in i den.

Stop motion x 3

2011-10-20T00:58:00.000-07:00

Lee Morris heter bröllopsfotografen som har fotat ett bröllop och sen gjort en stop motionfilm i slowmotion.

Ett annat stilbildande stop motionprojekt gjordes 1980 av preformencekonstnären Sam Hsieh. Projektet består av självporträtt tagna, i hans studio, med en timmes mellanrum under ett helt år.

Snacka om målmedvetenhet.

Hsieh var kanske först, men han lär inte bli sist. Noah Kalina gör sin variant och har fotat sig själv, varje dag, i sex års tid. Jag tycker nog att det är en större prestation att, som Sam Hsieh, fota sig själv varje timme under ett helt år, men sexårsperspektivet är väl så intressant eftersom åldrandet blir så tydligt.

Har ni inget bättre för er så kan ni gott ta er en titt.

Film om gatufoto

2011-10-13T02:44:00.000-07:00

Kolla in dokumentären Everybody Street av Cheryl Dunn. Den handlar om gatufoto och består av flera intervjuer med välkända fotografer som Bruce Davidson, Martha Cooper, Bruce Gilden, Joel Meyerowitz och Mary Ellen Mark.

Roligast och mest intressant är det när de filmar Bruce Gilden, hans metod är att smyga sig på folk och bränna av en blixt rakt i deras ansikten.

Jag måste erkänna att jag gillar hans bilder, men jag är samtidigt tveksam till sättet han tar dem på.

Skärmdumpen är från en sekvens, 17 minuter in i filmen, där en kvinna som inte gillar att bli fotograferad reagerar med att börja slå och slita i Gilden.

Fotografering handlar ofta om att ge och ta, men när det kommer till gatufoto stämmer det inte alls. Gatufoto handlar om att ta – det är en jakt. I gatufotografers sökare blir människor byten och den färdiga bilden en trofé.

Tipset om den här filmen fick jag via bloggen: Där bilden slutar tar orden vid.

Annonser parat med journalistik

2011-10-11T01:38:00.000-07:00

Dåliga ekonomiska tider tvingar många dagstidningar att tumma på sina principer och tänja på gränserna mellan annonsproducerat och redaktionellt producerat material.
Självklart måste man utvärdera sin produkt när den inte säljer bra nog, men jag har svårt att se att annonseringar som exemplet nedan skulle vara lösningen på problemet.
Det gäller att sitta still i båten när det stormar – Ingen tidning behåller sin journalistiska trovärdighet genom att sälja ut sig.
(Mitt exempel råkar vara från Sydsvenskan men det skulle lika gärna kunna vara någon annan tidning)
Det är bra journalistik som säljer tidningar inte annonser, så är det i bra tider och så är det i dåliga tider.
Annonsörer är konsekvent otrogna, eller rättare sagt de är trogna de kanaler som når ut till flest potentiella köpare – det vill säga läsare. Annonsavdelningar och redaktioner lever således i symbios, men det betyder inte att de ska korsbefruktas.
Den långsiktiga lösningen kan bara vara att fortsätta göra bra journalistik och inte låta annonsavdelningar påverka den journalistiska dagordningen – att tumma på den principen är att binda ris åt egen rygg.

Trots dåliga tider görs det fortfarande mycket bra grejer, kolla bara in Sydsvenskans reportage från Afrikas horn signerat Åsa Sjöström och Niklas Orrenius.

Det finns nog ingen journalist som inte håller med mig och det är ganska talande att den som har redigerat detta uppslag har "råkat" missa att skriva ut sitt namn.

Konfliktfoto – fiktion eller verklighet?

2011-10-09T10:51:00.000-07:00

Bra journalistik ifrågasätter, belyser och klargör – dålig journalistik gör det inte.
Det bra journalistik och duktiga journalister ständigt misslyckas med är att ifrågasätta, belysa och klargöra hur dålig journalistik fungerar och hur vanligt förekommande den är.
Journalister, både skrivande och fotograferande, är bra på ryggdunkar men mindre bra på att se sina egna tillkortakommanden.
Sen finns det givetvis lysande undantag. Ruben Salvadori heter fotografen som har gjort den här filmen. Är du det minsta intresserad av fotojournalistik måste du se den. Ruben Salvadori ifrågasätter sin egen roll som fotograf och visar på ett pedagogiskt sätt hur bilder från konflikter är närmare fiktion än den verklighet de utger sig för att skildra.
Sanningen har aldrig framstått mer relativ.

Varför pixlade bilder?

2011-10-04T10:28:00.000-07:00

Så här ser jag ut, eller rättare sagt så här skulle jag kunna framställas i media om jag var misstänkt för att ha begått ett brott. Bildtexter och rubriker hade lagt till lite mer information, kanske hade jag blivit känd som "Malmöfotografen".
För en datorbevandrad person hade det tagit ungefär fem minuter att lösa rebusen och efter ytterligare fem minuter hade det funnits en tråd på Flashback eller på Politiskt inkorrekt med alla mina personuppgifter samt en länk till den opixlade förlagan till bilden.
Jag skriver rebus för det är vad jag anser att den här typen av pixlade porträtt bör kallas.
Pixlade porträttbilder fyller ingen journalistisk funktion, däremot väcker de en nyfikenhet om vem som gömmer sig bakom pixlarna och en vilja att ta reda på det. Att använda en bild av det här slaget i kombination med en rubrik som innehåller ordet känd kan inte ses som annat än en invit till personer med kunskap och vilja att avslöja vilken kändis det rör sig om. En snabb bildgoogling kan i värsta fall ge exakt samma bild som den publicerade – då opixlad.

Den ökade användningen av pixlade bilder diskuterades i lördagens Medierna på P1 under rubriken Pixlade foton nyckel till identifiering där Per Gunne, chefredaktör och ansvarig utgivare på Metro, en av många tidningar som ofta använder sig av den här typen av bilder, svarar på frågor.
Gunne menar att pixlade bilder ökar läsningen av artikeln och att: "de visar läsarna att det rör sig om en livs levande person".
Det kan säkert vara så att pixlade bilder ökar läsningen av artiklar, men jag visste inte att Expressen hade problem att få sina läsare att förstå att personer de skriver om faktiskt lever.
Vidare tycker Per Gunne inte att Metro agerar felaktigt när de använder pixlade bilder i sina artiklar. Han tycker heller inte att tidningen kan hållas ansvarig för vad som händer med bilderna efter att de har publicerat dem, trots att deras anonymiseringsmetoder i form av pixlade bilder är gjorda på sådana sätt att de går att avslöja relativt enkelt.

Nya bilder på Olle Svalander

2011-09-30T01:19:00.000-07:00

I tisdags fotade jag journalisten och författaren Olle Svalander för Sundsvalls Tidnings räkning. Olle skriver bland annat krönikor i ST och mitt uppdrag var helt enkelt att ta en ny bylinebild, men inte en sån där trist rakt upp och ner-bild – det skulle hända något.
Väl på plats visade det sig att Olle bodde i en riktig skåneidyll, ett vitt stenhus omgivet av stora öppna fält.
Olle själv visade sig också vara en skön lirare, så vi testade oss fram med olika bildlösningar. Först lite raka porträtt, sen ett porträtt med en katt som inte var helt samarbetsvillig. När väl kattbilden satt var det ingen idé att bromsa så vi testade samma sak med en höna.
Fotosessionen rundades av med kaffe i eftermiddagssolen följt av ytterligare lite bildtagning eftersom jag inte kunde motstå det fina höstljuset som letade sig in mellan träden.

Gnäll på dagstidningars bildval

2011-09-29T03:23:00.000-07:00

Gnäll #1 – Lyxenkäter

Pawel Flato bloggar om "lyxenkäter", alltså vanliga enkäter fast med större bilder. Han ifrågasätter relevansen i detta och menar att det är ytterligare ett sätt för morgontidningar att, på ett billigt sätt, fylla ut sina sidor.

Jag tycker att det är relevant och intressant "gnäll" och anser liksom Pawel att de mindre enkäterna är att föredra. Jag tycker att enkäter har ett stort värde i en dagstidning, men det värdet ska inte mätas eller stå i relation till bildstorleken. Tyvärr görs det många slentrianenkäter för att fylla en förbestämd mall.
I somras var jag till exempel på en tidning som frågade folk på stranden (en varm och solig dag) om de hade badat. Det är lika korkat som att fråga ett barn om de gillar godis. Och lika ointressant.
Samtliga tidningar jag har arbetat på menar att enkäter är väldigt omtyckta hos läsarna, tyvärr avspeglas detta inte alltid i hur frågorna prioriteras och utformas på redaktionerna – bara i hur stora bilderna är.
Ett jämförbart exempel är dagstidningarnas familjesidor, eller In på livet som de heter i Sydsvenskan.
Dessa sidor anses också "viktiga" och "väldigt omtyckta" men med samma logik som med enkäterna placeras de så svårtillgängligt som möjligt och puffas dessutom sällan för på ettan.

I och med att dagstidningarna blir mer och mer mallade får vi nog vänja oss vid att bildstorleken till både enkätfrågor och annan journalistik tyvärr frikopplas från relevans och enskilda journalistiska bedömningar.

Pawel radar upp flera exempel på sin blogg och jag bidrar med ett från dagens Sydsvenskan. I mitt exempel är det inte storleken som är problemet, snarare att de har valt att göra ett reportage från Skottland i enkätform.

Och apropå journalistiska bedömningar kommer jag osökt in på nästa gnäll.

Gnäll #2 – Fotomontage

I onsdags publicerades detta fotomontage i Sydsvenskan. Kanske är det en konsekvens av Terje Hellesøs klipp och klistrande som gör att jag instinktivt ogillar det, eller så är det helt enkelt bara smaklöst. Montage kan ibland vara det enda sättet att göra något begripligt men i det här fallet blir det bara som en mindre bra rebus.
Vilseledande och dåligt är vad det är och ytterligare ett sätt att underminera bildjournalistikens redan sjunkande förtroende.

Så där, nu är det färdiggnällt för idag.

I kväll ska jag se och höra Martin Bogren prata om sitt projekt Lowlands.

Kopian vs. Originalet

2011-09-26T14:14:00.000-07:00

Kjell Eriksson gör en "Banksy" på Fotografiska. Likt Banksy smugglar han in en egen bild, ett självporträtt, och hänger upp det på en vägg på Martin Bogrens pågående utställning. Jag tror dock de flesta som ser bilden genomskådar bluffen ganska snabbt.
Lite kul är det i alla fall, lite dumt också förstås. Men det är inte närmelsevis lika roligt som när Banksy gjorde samma sak på Louvren i Paris och på Museum of moderns art i New York.

Kopian:

Originalet:

Tips och sånt

2011-09-25T09:38:00.000-07:00

Det skrivs och tipsas flitigt på Fotografibloggen, Göran Segeholm skriver om JH Engströms svårmod och Jacqueline skriver om Anton Corbijn och dokumentären om honom som går att se på svtplay. När du ändå är i farten kan du passa på att se dokumentären om Christer Strömholm. Filmerna är inte nya, men klart sevärda om du inte har sett dem.

Anton Corbijn var en av de första fotografer jag fick upp ögonen för och snabbt förälskade mig i. Ungefär när kärleken till Corbijn var som störst var samtidigt oförståelsen inför JH Engströms bilder lika stor. I dag är ordningen i det närmaste omvänd. Nu uppskattar jag komplexiteten i JH:s bilder och söker mig själv mot ett mer subjektivt bildberättande.
JH är aktuell med en ny bok och som workshophållare. Atelier Smedsby heter hans ateljé i Paris och det är också namnet på hans ettåriga webbaserade workshop. Läs en färsk intervju med JH här.
Oavsett om man plåtar kändisar eller nakna män i lysrörsljus tror jag att Corbijn har en poäng när han säger: "Att vara öppen för andra är en viktig egenskap när man tar bilder på människor".
Fotografering handlar mycket om att ge och ta, men det är betydligt svårare än det låter.

Bilder och fotografer i all ära, ibland kan en ny kamera vara nog så inspirerande. Det ryktas om att Canon Mark lll är på g och jag känner redan habegäret komma smygande.

Bilden är tagen för ett par veckor sedan med min Mark ll och förmodligen hade jag sågat den längs fotknölarna för tio år sedan, men nu kan jag inte låta bli att gilla den. Åtminstone till viss del.

Smygfoto

2011-09-23T06:56:00.000-07:00

I dag öppnar Fotografiska sin utställning Urban Lyrics av Helene Levitt. Utställningen består mestadels av ögonblicksbilder – gatufotografi – från hennes hemstad New York. Jag älskar gatufoto det finns ofta en nerv och en äkthet i de bilderna som man sällan ser i andra bilder.
Jag inspireras av den typen av bilder och uppskattar de tillyxade och oborstade formerna som ofta blir resultatet av att en fotograf slängt upp kameran i all hast eller skjutit från höften.
När jag fotograferar söker jag också efter det spontana och okonstlade, men till skillnad från de flesta gatufotografer annonserar jag nästan alltid min närvaro och väntar sen ut ögonblicken. Jag behöver inte smyga och kan därför komponera mina bilder mer noggrant, vilket i sin tur leder till ett mer välpolerat slutresultat. På gott och ont.
Jag gillar gatufoto men jag är också en formälskare och när jag fotar eftersträvar jag "rena" bilder och gör ofta allt jag kan för att komponera bort bildelement som avleder fokus från huvudmotivet. Förmodligen är det en journalistisk "skada", eftersom jag oftast har en berättelse att ta hänsyn till när jag fotar.
Ibland upplever jag mitt sätt att fotografera som en förbannelse – de rena formernas förbannelse – som leder
till att jag skapar bilder som jag själv tycker är tråkiga att titta på, men hur mycket jag än försöker slå mig fri från mitt sätt att fotografera så upprepar jag mig likafullt.

Bilden nedan är min hyllning till Helene Levitt, en av gatufotografiets pionjärer. Bilden är för övrigt smygfotograferad i sann gatufotoanda.

Henri Cartier-Bresson hatade sportfotografering

2011-09-21T08:11:00.000-07:00

Jag kom att tänka på Henri Cartier-Bresson i helgen när jag var i Värnamo och fotade fotboll. Bressons mest kända bok heter Det avgörande ögonblicket, och syftar på (min tolkning) den bråkdelen av en sekund då en händelse bäst sammanfattas.
Sport handlar i sig om avgörande ögonblick, men som fotograf innebär varje närkamp, varje nickduell, varje hörna om individuella "avgörande" ögonblick. Varje nickduell kan fotograferas från en mängd vinklar, men förmodligen finns det en vinkel och en särskild hundradels sekund som bäst sammanfattar varje enskild duell.
Som med all fotografering gäller det att förekomma slumpen, att positionera sig rätt för att öka chansen att vara på rätt ställe när något händer – en färdighet som Bresson behärskade till fullo.
För att få bra jubelbilder kan det exempelvis vara en fördel att ha hemmaklacken eller tränaren i ryggen.
Det finns en mängd olika sätt att öka chanserna till att ta bra sportbilder, dessvärre är många av dem som kondition – en färskvara.
Jag hade innan helgen inte fotat fotboll på över ett år och det blev tydligt att sportfoto är en gren för sig, det går inte att vila sig i form. Allt rör sig mycket snabbare genom ett 300mm objektiv och även om kameran kan ta 9 bilder i sekunden är det svårt att hinna med.
Att jämföra sportfoto med schack är kanske att ta i, men sportfoto handlar väldigt mycket om att förutse händelseförlopp och bollbanor, förmågor som var något ringrostiga i helgen.

Så varför hatade Bresson sportfotografering? Ingen aning, han kanske älskade att fota fotboll, men jag betvivlar det starkt. Sportfotografering är nyckfullt, varje enskild händelse är underordnad slutresultatet.
En lyckad jubelbild efter ett mål blir värdelös och oanvändbar om laget förlorar matchen. Likaså är alla individuella ögonblicksbilder, hur precisa de än må vara, underordnade DET avgörande ögonblicket.
Och har man inte DET ögonblicket så spelar det ingen roll hur bra de andra bilderna är.

Analyserade nyhetsbilder

2011-09-20T02:49:00.000-07:00

Bilder av valet heter en ny studie av nyhetsbilder i den politiska nyhetsrapporteringen inför valet 2010. Det unika med undersökningen är att författarna Charlotta Wadenbrant och Camilla Björk har skapat en ny kvalitativ metod för bildanalys där de kan mäta om en bild gynnar eller missgynnar den avbildade.
Att skapa en kvalitativ metod som mäter något så komplext som hur någon framställs och eventuellt uppfattas på bild är egentligen dömd att misslyckas, men att någon försöker är ändå ett steg i rätt riktning och resultatet av undersökningen är helt klart intressant.
Tidigare valbevakningsanalyser har redan konstaterat att Mona Sahlin fick en märkbart ogynnsam behandling i medierna, vad den nya undersökningen nu visar är att Mona Sahlin har missgynnats även om man bara ser till hur hon har framställts på bild.
Undersökningen har bland annat tagit hänsyn till: Fotograferingsteknik, psykologi och ansiktsuttryck, retorik och semiotik. Det är många infallsvinklar som var och en egentligen kan göras hur komplicerade som helst, men alla undersökningar måste begränsa sig för att överhuvudtaget gå att genomföra.
Med de givna angreppssätten visar resultatet av undersökningen att nyhetsrapporteringen inte var neutral och balanserad och framför allt inte i text. Alliansen gynnades och de rödgröna missgynnades till viss del.
– Våra resultat visar att bildjournalistiken har varit mer neutral och frågan är om den inte bidragit till att väga upp den annars ogynnsamma bevakningen i text, säger Charlotta Wadenbrant.

Tolkningsschema

Tabell över vinklade och neutrala bilder och texter i procent

Att välja ett tillvägagångssätt för en analys innebär samtidigt att andra väljs bort, till exempel har ingen hänsyn tagits till genusaspekten, vilket är synd när man gör jämförelsen mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin.

För att bättre förstå den slagsida i bevakningen som denna undersökning visar kan man läsa ytterligare en studie av valbevakningen 2010 som endast fokuserar på genus, "Hårda" män och "mjuka" kvinnor av Nina Ahlén och Erik Wennerholm. Resultatet av den undersökningen (som i och för sig bara behandlar Dagens Nyheters bevakning) visar att det är en maskulin genuslogik som framträder av bevakningen av valrörelsen 2010.
"Sammantaget kan det fastslås att en majoritet av artiklarna utgår från en offentlig elitnivå och att det är de manliga källorna och perspektivet som dominerar. Få artiklar utgår från en privat vardagsnivå och kvinnliga huvud –och biaktörer är mindre förekommande än sina manliga motsvarigheter."

Efter valet uttalade sig partiledarna i Expressen om vad de tyckte om valbevakningen. Mona Sahlin: " För mig räcker det att notera hur bevakningen sett ut. Den har varit väldigt speciell, den hade övertoner. Det bestämdes tidigt att det var en kris som handlade om mig. Tidigare fanns det fler journalister som var sakkunniga på vissa områden. I dag är det väldigt få som behärskar frågorna som borde spela en stor roll i en valrörelse på djupet."

Allianspartiernas företrädare tyckte det mesta hade varit bra. Göran Hägglund (KD) tyckte det var en bred bevakning och Helena Dyrssen (FP) tyckte att det hade varit en ren valrörelse och Fredrik Reinfeldt (M) sammanfattade: "Bäst har varit att denna valrörelse återspeglade frågorna som människorna tycker är viktigast. Och det har varit i allt väsentligt skandalfritt..."

Utställningsmästare ger råd

2011-09-15T11:58:00.000-07:00

Dagens bloggtips: The Tivoliliv Tour! Bloggen skrivs av Göteborgsfotografen P-O Stoltz och är vad jag förstår en del av hans förberedelser inför en kommande utställning. Förberedelserna består bland annat av intervjuer med andra fotografer med stor utställningsvana såsom Anders Petersen, Mimi Mollica, Ed Burtynsky, Elin Berge, Hendrik Zeitler och Micke Berg. Kolla in!

Annars är djurbilder på tapeten därför är dagens bild, som dessutom är fotograferad i dag, en duva. Helt omanipulerad och varken fotad i hägn eller med hjälp av åtel. Däremot var den post mortum.

Foto och filmklyschor

2011-09-14T04:44:00.000-07:00

I senaste numret av Fotografisk tidskrift får några tidningsformgivare svara på frågan vilken typ av bild man bör stryka ur sin portfolio. När jag läser vad Mari Wigren, AD på Residence anser vara den värsta bildklyschan inser jag att vi rör oss i olika bildvärldar. "Naken kvinna insvept i vit handduk, liggandes på mage. En rad svarta stenar på ryggen. Hon ser avslappnad ut. Gärna några liljor någonstans också" säger hon. Kul säger jag, nu vet vi hur feelgood-tidningarnas tummen uppbilder ser ut.

Apropå återvinning är svensk film tydligen det hetaste heta i Hollywood. Jag väntar med spänning på att se Russell Crowe i en amerikansk version av Åsa-Nisse – wälkom to Knohult, Jägarna 2 eller varför inte i Hotell Gyllene Knorren – filmen. Eller är det någon av de kommande "nyheterna" som drömfabriken har sneglat på, bland titlarna (åter)finner vi Svensson, Svensson, The Stig-Helmer Story och den rafflande titeln Skärgårdsdoktorn.
Svenska familjeklassiker är som plast – de varar i evighet och är svåra att bryta ner.

Fotokarriärer behöver däremot inte bli lika varaktiga. Terje Hellesø har som bekant granskas med lupp den senaste tiden och jag har fått kritik för att jag inte har kreddat nätdetektiverna på Flashback tillräckligt. Anledningen till att jag inte har gjort det är för att jag tycker att Flashback är motbjudande på så många sätt, men jag måste erkänna att jag är imponerad av det arbete och de resultat som har uppvisats i Terjehärvan. Så om det finns någon som inte har fått nog av Terjes övertramp kan jag rekommendera ett besök på den här sidan.

Fuskare fascinerar

2011-09-12T08:39:00.000-07:00

Följetongen Terje Hellesø börjar lida mot sitt slut. Tidigare i dag kom ett pressmeddelande om att han mister titeln som årets naturfotograf.
Jag känner att jag börjar få nog av Terje Hellesø, men jag kunde ändå inte låta bli att lyssna på Bildradions inslag om Terjes uppgång och fall.
Fuskare som spelar med sina karriärer som insats är per definition intressanta och vad passar väl bättre än ett filmtips på detta tema. Shattered Glass är en film baserad på journalisten Stephen Glass karriär på den amerikanska tidningen The New Republic mellan 1995-1998, en karriär byggd på ett berg av lögner som han gör allt för att hålla vid liv.

Kupp mot danska valaffischer

2011-09-12T06:32:00.000-07:00

Spänningen stiger inför det danska valet, opinionsundersökningar visar att det är jämt mellan blocken även om det röda blocket fortfarande har några mandats ledning. Det är en politisk kraftmätning men det är samtidigt en kamp förd av reklammakare – Vem är bäst på marknadsföring?
Svaret är ALIS, en dansk skaterörelse som kampanjar för fler skateparker i Köpenhamn.
I sann streetartanda har de gjort ett tillägg i redan existerande valaffischer för att sprida sitt budskap. Jag lägger mig platt av beundran.

Detta hittade jag på bloggen Opinionsbildning.se som skrivs av Kristoffer Talltorp.

Foto: Kristoffer Talltorp

SVT "stal" min bild

2011-09-09T05:44:00.000-07:00

När Centerpartiets valberedning valde Annie Lööf till Maud Olofssons efterträdare som partiledare hamnade Annie ordentligt i det mediala rampljuset. Diverse politiska kommentatorer förutspådde hennes möjligheter till framgång, Annie själv satt i morgonsofforna samtidigt som landets samlade presskår konstaterade att den politiska medelåldern sjunkit. Även Smålandsnytt gjorde sin tolkning för att skildra den unga, framgångsrika Värnamopolitikern: "Hemkommunen är stolt över Annie".

Trots att jag själv befann mig i Skåne blev jag nyfiken på vad de hade att säga om min forna hemkommun. Aningen förvånad blev jag när en av mina bilder, en bit in i inslaget, bläddrades förbi. Först trodde jag att det var Annies pappa, tillika kommunalråd i Värnamo, som visade bilder på sin dotter. Men en läsare har uppmärksammat mig på att bilden filmades på Värnamo Nyheters redaktion (Tack Sofie) Bilden visar hur Annie Lööf efter en fotbollsmatch mellan partiblocken i Värnamo hissas av sina lagkamrater. Själv såg jag det mest som en rolig grej och tänkte inte mer på det, förrän bilden några dagar senare började dyka upp frekvent i SVT, bland annat i söndagens Agenda, då inte som en kort sekvens, utan i nio sekunder – en, i tv-sammanhang, lång stund.

Jag har inget problem med att min bild visas i SVT. Problemet är att SVT varken har köpt bilden, frågat om de får visa den eller ens nämnt att det är jag som har tagit den.
Eftersom jag håller upphovsrätten varmt om hjärtat ringde jag till SFF, Svenska fotografers förbund och bad om råd i frågan. SFF skickade mig och min fråga vidare till BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, där jag fick beskedet att allt är i sin ordning och att "SVT får använda alla publicerade bilder i sina sändningar", detta mot en retroaktiv betalning som BUS ansvarar för.

Jag borde kanske inte ha blivit förvånad eftersom jag årligen får lite slantar från BUS, men jag har aldrig riktigt reflekterat över det förrän nu. Den annars så heliga upphovsrätten har uppenbarligen ett kryphål och som upphovsman är det bara att gilla läget.
Hela historien har gett upphov till en rad frågor och funderingar: hur fungerar BUS? Om jag inte hört av mig och sagt att det är min bild – hur hade de då hittat upphovsmannen, och hur hade de i så fall vetat att det var rätt Christian Andersson? Måste jag själv nu kolla igenom alla nyhetsprogram i SVT efter min bild? Hur har detta BUS lyckats med konststycket att förhandla bort en upphovsrätt som gäller för alla andra och vad hade hänt om jag inte velat att min bild skulle figurera i dessa sammanhang? Har jag över huvud taget något att säga till om?

Blogglycka

2011-09-07T02:12:00.000-07:00

En ny blogg har sett dagens ljus – fotografibloggen.se. Inläggen skrivs av Göran Segeholm, Sophie Mörner, Per Broman, Jessica Silversaga, Martin von Krogh, Johan Brink, Pauline Benthede, Simon Cederquist, Sabina Tabakovic, Gerhard Jören. Anette Skuggedal, Jacqueline Hellmann, Emma Svensson, Fredrik Andersson och Knut Koivisto.

En hel drös med fotografer med andra ord och med vitt skilda intresseområden. Jag ser fram emot många intressanta inlägg och diskussioner.

Sveriges flitigaste fotobloggare heter dock fortfarande Lars Dareberg, han har varit på fotofesten i Perpignan och på sin blogg radar han upp intressanta tips därifrån.

Uppförsbacke för fotografer

2011-09-05T01:18:00.000-07:00

Jag vill inte vara med att driva nätmobbning mot Terje Hellesø, men hans högst anmärkningsvärda fusk måste upp i ljuset. Vad som också är viktigt att påpeka är att Terjes tilltag hör till kategorin: Extremt sällsynta undantag. Nu återstår det för mig och alla andra proffesionella fotografer att reparera ett skamfilat rykte som drabbar alla fotografer vars bilder bygger på trovärdighet. Uppförsbacken har blivit brantare än på länge.
Det tar emot att kredda flashback för detta avslöjande, men uppenbarligen fyller den sidan en funktion trots allt.
Dessa montage hittade jag via den läsvärda bloggen Emanuels radanmärkningar.

Onödigt fusk

2011-09-03T14:58:00.000-07:00

Debatten som jag länkade till i inlägget "Fåglar och insikter" slutade på sämsta tänkbara sätt: Terje Hellesø erkänner bildfusk. Han utrycker nu ånger genom sin fru via SR P4 Jönköping. Jag känner mig för övrigt tveksam till om SR Jönköping alls borde ha publicerat intervjun, där frun flera gånger själv uppger att hon är i chock och är påtagligt omtumlad.
Nu har de dock valt att publicera och under intervjun framkommer att pressen att producera bra bilder blev för stor för en av Sveriges högst ansedda naturfotografer.
Skuggan av några snedsteg kommer att falla på hela hans karriär och även över de fantastiska bilder som kommit till på ärligt vis.
Den här typen av förtroendekriser tenderar tyvärr att skvätta på fler än de direkt inblandade.
Terje: bryt ihop och kom igen, du är bättre än så här.

Tack Sundsvalls Tidning

2011-09-02T07:38:00.000-07:00

Allt fler dagstidningar har börjat med fotobloggar, senast i raden är väl kanske Svenskans fotoblogg. En annan fotoblogg som har ruskat liv i sig är fotobloggen på Sundsvalls Tidning och döm om min förvåning när jag såg mig själv i en bloggpost signerad Jan Olby.
Jag gjorde ett halvårs praktik på ST för nio år sedan och det halvåret var bättre än båda mina fotoskolor tillsammans – tack för det.
Ett av mina uppdrag på ST var att bevaka protesttåget i Sundsvall mot en Bushstyrd invasion av Irak. Jag minns att jag försökte fånga de tågande människorna och en gammal tant på samma bild när Jan Olby plötsligt dök upp och sa: "Gå närmare gå mycket närmare". Jag lyssnade – gick närmare och nästa dag var min bild på "ettan". Tack för det också.

Jag kan inte hitta bilden från protesttåget, men dessa två bilder är också från min praktiksejour i Sundsvall.

Fåglar och insikter

2011-09-01T06:28:00.000-07:00

I förmiddags gjorde jag ett uppdrag för en gymnasieskola i Malmö, bilderna ska användas för att marknadsföra skolan och deras program med hästinriktning.
Dagens första insikt bestod i att jag faktiskt tycker det är ganska kul att fota djur.
Insikt nummer två: Jag tycker att det är mycket roligare att fota svalor än hästar.
Den tredje och sista insikten för dagen är att en hyfsat bra bild på en svala inte är värd den nackvärk som följer efter 25 minuters fånstirrande på en hängränna.

Apropå djurfoto pågår just nu en het debatt där Terje Hellesø, en av Sveriges främsta naturfotografer, anklagas för att ha manipulerat sina djurbilder.
Det är en intressant tråd eftersom naturfotografer och bildjournalister gör liknande sanningsanspråk och påverkas därför av samma sorts trovärdighetsproblematik.

Projekt om Indiska självmord

2011-08-31T05:07:00.000-07:00

Under det senaste årtiondet har över 200 000 indiska bönder begått självmord för att de tagit lån de inte kunnat betala tillbaka.

Den egyptiska fotojournalisten Laura El-Tantawy (boende i England) har uppmärksammat detta i projektet I´ll die for you.

Materialet består dels av ihopsamlade porträttbilder på döda bönder dels av nytagna bilder på deras efterlämnade fruar och deras kommentarer om självmorden.

Förutom porträtten, som är fantastiska, finns ett avsnitt med reportagebilder som nästan har lite hipstamatickaraktär och jag är nästan säker på att jag gillar dem också.

Månen tur och retur

2011-08-28T11:25:00.000-07:00

För 45 år sedan togs den första bilden av jorden sedd från månen. En bedrift och det utan att en fotograf höll i kameran. Faktum är att ingen höll i kameran. Lunar Orbiter heter kameran som 1966 fotade, framkallade, scannade och skickade tillbaka bilden trådlöst till jorden. 1966 alltså. Hur coolt är inte det?

Och här kan du läsa vidare om hur astronauterna på månen jobbade med Hasselbladare och handhållna 500mm-telen.

Jag tar inte ansvar för era minnen

2011-08-24T10:58:00.000-07:00

Ingen fotograf undgår frågan "Vill du fota vårt bröllop"? Jag har fått frågan många gånger och svaret är nästan alltid nej. Ibland är det svårt att säga nej och ibland vill man inte säga nej.
Att fota bröllop är ett hedersuppdrag, som fotograf är du utvald att föreviga ett pars stora dag, det känns som att deras framtida minnen vilar på dina axlar.
Det är stor skillnad mellan att göra jobb åt en privatperson och att göra jobb åt en tidning. När jag tar bilder åt tidningar bestämmer jag själv när en bild är bra, personen på bilden kan och ska inte påverka hur jag väljer att ta mina bilder. Min uppdragsgivare står bakom mig och motivet framför.
Vid bröllopsfotograferingar är motiv och uppdragsgivare samma personer och mina åsikter måste därmed ta ett steg tillbaka – på gott och ont. Jag tvingas att bli mer lyhörd, vad jag och en eventuell publik vill ha är inte lika relevant som vad brudparet själva vill. Du kan helt enkelt inte komma högre upp i din arbetsgivares knä än vid just bröllopsfotograferingar och det är nog därför jag oftast slår bakut när jag får frågan om jag vill fota bröllop. Jag blir rädd att min syn på vad som är bra bilder inte överensstämmer med brudparets.

Däremot är det väldigt roligt att fota bröllop, speciellt när man får vara med hela dagen och jobba mer dokumentärt, vilket jag gjorde förra helgen. Nu återstår bara att bestämma om bilderna ska vara i färg, svartvitt eller någonstans däremellan, ett beslut jag med varm hand lämnar över till brudparet i fråga.

Den sista bilden ur mitt axplock, i mitt tycke den bästa, är dessvärre tagen av min flickvän Caroline Ferngren.

Ni som som vill läsa om något annat än bröllop kan kolla in artikeln om Johan Lindskog och hans reportage om opiumberoende byar i Afghanistan.

En naken lina

2011-08-22T02:01:00.000-07:00

Malmö visade sig från sin bästa sida i helgen. Festival, sol och fotoutställningar. Några bilder från Planket i Malmö ser du här och här. Utställningen Linan som jag flaggade för i förra inlägget bestod mest av bilder på lättklädda kvinnor. "Fine art nude" kallas det i vissa kretsar. Jag vill inte blanda in ordet konst i det sammanhanget, utan tycker mest att det är knasigt att någon vill ta dessa bilder och att kvinnor vill ställa upp som modeller (läs objekt).
Det lysande undantaget var fotografen John Resborn och hans bilder på hårdrockare i Asien. Ett projekt som snart finns i bokform.

Jag passade även på att titta in på ATT: Gallery som ställer ut Adam Haglunds Malmöpanoramabilder.
På tisdag har de öppet seminarium för allmänheten mellan kl. 18:00-21:00 på Norra Vallgatan 64. Rekommenderas.

På vägen till stan fick jag syn på en av mina bilder i en fruktlåda på Möllan, det är härligt att se att det man gör kommer till nytta.

Planket ur ett könsperspektiv

2011-08-19T02:19:00.000-07:00

På lördag är det dags för årets upplaga av Planket, en utomhusfotoutställning med rötter i Stockholm i början på 80-talet. Sen några år tillbaka finns Planket även i Göteborg och Malmö.
Jag är i full färd med att förbereda min del av Malmöeditionen, det blir fyra bilder 50x70 cm. Utställningen pågår från klockan 10-17 i morgon och hänger längs staketet vid Norra Parkgatan, Folkets Park.
Den som råkar befinna sig i Malmö kan dessutom kolla in avknoppningen Linan, som är en liknande utomhusutställning, men där planket är utbytt mot en tvättlina utanför Malmö Stadsbibliotek. Tid 14-18.

Året upplaga av Planket i Stockholm har ett tema: Osynliga. Förutom att ha ett särskilt tema, skiljer sig Stockholms utställning genom att ha 60 inbjudna fotografer och att 59 av dessa är kvinnor. Hannah Goldstein är utställningsansvarig och berättar på Bildradion att urvalet är en reaktion på att kvinnor är underrepresenterade på konstutställningar i Sverige trots att det är fler kvinnor än män som studerar fotografi. Jag rekommenderar verkligen att lyssna på Hanna Goldsteins tankar om varför de har valt att exludera män. En inspirationskälla är genusforskaren Vanja Hermeles och hennes bok Så funkar det (inte), som i korthet handlar om att konstvärlden är extremt ojämställd och samtidigt helt omedveten om problemet. Hermeles fick frågan i SvD om hur hon ser på argumentet att konstnärlig kvalitet är viktigare än rätt könsfördelning?
Hon svarade: "Kvalitet är det begrepp som används för att rättfärdiga diskriminering i konsten. Man säger att man bara går på kvalitet och så köper man in 90 procent konst av män till sitt galleri. Den logiska slutsatsen av det är att antingen gör kvinnor sämre konst, vilket ingen insatt människa kan tycka, eller så får man utgå från att kvalitetsbegreppet är manligt kodat och att det därför ska utmanas."

En utmaning som nu har realiserats genom Planket i Stockholm. Bra tycker jag.

Konsten att fota kräftkalas i kontorsmiljö

2011-08-16T08:10:00.000-07:00

Jag fotade ett kräfttest för en dagstidning häromdagen. Ett bord var dukat mitt på redaktionen och bilder skulle tas till både "ettan" och artikeln på insidan. Usla förutsättningar för att ta bra bilder med andra ord.
Jag har jobbat på ett flertal dagstidningar och gemensamt för samtliga är att de ofta planerar dåligt och saknar framförhållning. Dessa återkommande faktum har jag lärt mig att både älska och hata. Hata för att förutsättningen att ta bra bilder har gjorts onödigt svår. Älska för att usla förutsättningar också innebär stora utmaningar och att man som fotograf tvingas tänka ett varv till.
Lösningen fick bli att jobba efter den gamla foto- och arkitekturdevisen Less is more.

Utrustning: Canon 5D Mark II med ett fast 100mm, en trubbig blyertspenna, två vita A4-ark samt fönsterljus.

Utrustning: Samma som ovan men med en handhållen blixt. Bakgrund: Ett fönster och en parkeringsplats.

Det var inte bättre förr

2011-08-12T03:26:00.000-07:00

Det spelades inte bättre boll på Gunnar Nordahls tid och det bildmanipulerades inte mindre heller. Det blir tydligt när man kollar in fourandsix.com och deras sammanställning av olika bildmanipulationer genom tiderna. De första exemplen är från 1800-talet och de senaste är från i år. Ett av de senare exemplen påstås visa en död Usama Bin Laden. Sanningen är att bilden är ett montage bestående av två bilder, kroppen är Bin Ladens men från ett tidigare tillfälle och det sargade ansiktet tillhör någon annan.
Lite lustigt kan man tycka, men mindre lustigt blir det när man får veta att den falska bilden har figurerat i tidningar som: The British newspapers Mail, Times, Telegraph, Sun och Mirror.
Det påminner lite om "skandalen" för några år sedan då Carola hade gjorts trådsmal i en MQ-reklamkampanj och där hennes ben påståddes tillhöra någon annan. Det är givetvis inte jämförbara exempel, men det visar ändå på att skillnaden mellan reklam och journalistik ibland är mindre än den borde vara.

Fotografer gillar inte normalstörda

2011-08-08T13:11:00.000-07:00

Ibland undrar jag vad fotografer skulle göra utan barn och utvecklingsstörda; människor som vågar leva ut, som inte skäms för sig. Jag vet inte hur många gånger jag har varit på olika evenemang, kommit dit så fullbokad med jobb att jag redan vid ankomsten borde vara på väg därifrån.
Det första jag gör i den situationen är att se mig omkring och leta efter något eller någon som sticker ut och som skulle kunna resultera i en bra bild. I dessa situationer är barn och utagerande människor guld värda. Bilar med tält på taken kan också duga.
Bilderna är från den gångna veckan.

PO: "Avstå från Breiviks bilder"

2011-08-03T12:49:00.000-07:00

Ibland är det skönt att få vatten på sin kvarn. Ola Sigvardsson, Pressombudsman, anser liksom jag att att medier bör avstå att publicera Anders Behring Breiviks tillrättalagda bildmaterial. I en debattartikel i dagens DN säger Ola Sigvardsson bland annat:

"Bilderna är redan publicerade över hela världen. Att visa dem igen tillför mycket lite. Därmed blir de medier som om och om igen visar bilderna, som terroristen tagit på sig själv, hantlangare i hans medieplan".

"Unikt vid detta terrordåd är att det i efterhand står klart att bombdådet och morden inte var slutet, målet för Anders Behring Breivik. Han hoppades att detta skulle bli startpunkten på ett krig mot islam, där han själv skulle ha rollen som inspiratör och tidig martyr. Därav hans skrift och de tillrättalagda bilderna. Denna omständighet väcker frågan om medierna blir medaktörer genom att publicera till exempel bilderna"

Sigvardsson fortsätter:

”Min uppfattning är att det var försvarligt att publicera bilderna på honom i ett inledande skede när behovet av information var omättligt. Men nu? Låt oss föreställa oss en redaktör som i dag överväger att publicera en av hans tillrättalagda bilder. Han kan givetvis avstå med motiveringen att det är precis vad terroristen vill. Det är emellertid ett mycket tveksamt motiv. Därmed har han eller hon abdikerat från rollen som journalist och publicist och låter terroristens önskemål styra publiceringen.”